Premiepensionen:
Värdeutveckling och utbetalningar 2025

Denna rapport beskriver hur premiepensionen har utvecklats – både vad gäller premiepensionssystemet som helhet och för enskilda pensionssparare och pensionärer. Rapporten visar värdeförändring och utbetalningsnivåer samt hur olika val i premiepensionen och val av tidpunkt för pensionering påverkar premiepensionens storlek. Rapporten är årligt återkommande och kompletterar Pensionsmyndighetens redovisning kopplad till riksdagens mål för premiepensionssystemet.¹

Några centrala resultat från rapporten är:

1. Få sparare med eget fondval överträffar AP7 Såfa över tid
Pensionssparare och pensionärer som har gjort egna fondval har i genomsnitt haft en sämre värdeutveckling än de som har haft det statliga förvalet, AP7 Såfa, sett över tiden sedan inträdet i premiepensionen. Endast drygt 13 procent av pensionsspararna med egna fondval har överträffat förvalet över tid. År 2025 avviker dock från mönstret, eftersom ungefär hälften av spararna med egna fondval då hade en högre värdeutveckling än AP7 Såfa.

2. Fler fondbyten ger sämre genomsnittlig värdeutveckling
Hos pensionssparare som gjort egna fondval syns ett långsiktigt mönster: ju fler fondbyten, desto sämre genomsnittlig värdeutveckling. Samtidigt är spridningen i värdeutveckling betydligt större bland sparare med egna fondval än bland dem i förvalet AP7 Såfa. Detta beror på att premiepensionskapitalets värdeutveckling varierar mellan sparare beroende på fondval och placeringsinriktning. År 2025 utmärker sig genom en ovanligt stor spridning i värdeutvecklingen.

3. Övergång till månadsvis arvsvinstfördelning ökade värdeutvecklingen 2025
Värdeutvecklingen 2025 är inte fullt jämförbar med tidigare år. Det beror på övergången från årsvis till månadsvis tilldelning av arvsvinster under 2025. Förändringen innebar att arvsvinster som normalt skulle ha fördelats över två kalenderår istället koncentrerades till 2025. Detta ledde till ovanligt stora arvsvinster under året, vilket bidrog till en högre värdeutveckling särskilt för äldre pensionssparare och äldre pensionärer.

4. Värdeutvecklingen varierar med inträdesår
Den genomsnittliga värdeutvecklingen skiljer sig tydligt mellan olika inträdesår. Personer som började tjäna in till premiepensionen i slutet av 1990-talet och under 2000-talet har i genomsnitt haft en högre värdeutveckling än personer som trädde in i systemet under senare år. Dessutom syns ett mönster där den genomsnittliga värdeutvecklingen succesivt är lägre ju senare inträdet i premiepensionssystemet skedde under de senaste 20 åren.

5. Premiepensionen har över tid gett väsentligt högre värdeutveckling än inkomstindex
Premiepensionssystemets värdeutveckling har gynnats av att systemet infördes under en period av stark tillväxt på aktiemarknaderna. Sedan 2012 har premiepensionens genomsnittliga kapitalviktade avkastning varit högre än inkomstindex, vilket är förväntat eftersom premiepensionen är kopplad till börsutvecklingen, som över tid väntas ge högre avkastning än inkomstpensionen. Premiepensionens genomsnittliga kapitalviktade avkastning nådde dessutom sin hittills högsta nivå i januari 2025. Under 2025 uppgick den genomsnittliga värdeutvecklingen i premiepensionen 4,4 procent, vilket var högre än uppräkningen av inkomstpensionen på 3,6 procent. För pensionärer med premiepension i traditionell försäkring var medianökningen 1,4 procent.

6. Spridningen i premiepensionsutbetalningar har minskat över tid men beloppen kan variera stort
Över tid har skillnaderna minskat i hur mycket olika pensionärernas utbetalda premiepension förändras i procent. Däremot kan skillnaderna i kronor mellan olika pensionärer fortfarande vara stora. När premiepensionen och det bakomliggande kapitalet har vuxit till sig räcker det med en liten procentuell förändring för att beloppen i kronor ska skilja sig mycket åt mellan olika pensionärer.

I tabellen nedan redovisas sammanfattade resultat från rapporten.

Det allmänna pensionssystemet består till huvuddelen av inkomstgrundad pension, det vill säga inkomst- och premiepension. Man tjänar in till sin allmänna pension genom pensionsavgifter som betalas in på inkomster som man betalar skatt för. Det gäller inte bara när man arbetar, utan även vid till exempel föräldraledighet, studier, plikttjänst samt när man får arbetslöshetsersättning eller sjuk- eller aktivitetsersättning. Större delen av avgiften går till inkomstpensionen och en mindre del till premiepensionen. Pensionen tjänas ofta in under lång tid, 40–45 år eller ännu längre. Därför är den värdeförändring som uppstår genom avkastningen på de inbetalda avgifterna viktig för pensionens framtida storlek.

Den här rapporten beskriver premiepensionens utveckling och syftar till att ge en samlad och lättillgänglig bild av hur premiepensionen har förändrats under det senaste året, samtidigt som utvecklingen sätts i ett historiskt perspektiv. Detta sker både på systemnivå och på individnivå, och belyser hur utvecklingen kan skilja sig åt beroende på individens val av försäkringsform och placeringsinriktning. Inkomstpensionens utveckling behandlas endast översiktligt och används främst som jämförelse för att sätta premiepensionens utveckling i sitt sammanhang.²

I premiepensionen påverkas pensionsbehållningens värde av hur individernas valda placeringar utvecklas över tid. För de pensionssparare och pensionärer som har fondförsäkring beror värdeutvecklingen på avkastningen i de fonder som medlen är investerade i. För pensionärer som under utbetalningstiden har valt traditionell försäkring för sin premiepension bestäms värdeutvecklingen av avkastningsräntan. Avkastningsräntan beror i sin tur på värdeutvecklingen i de tillgångar som Pensionsmyndigheten har investerat kapitalet i.

När premiepensionen infördes 1995 var ett av skälen syftena till att inrätta premiepensionen den skulle fungera som ett komplement till inkomstpensionen var och bidra tillatt skapa riskspridning i den allmänna pensionen. Inkomstpensionen följer i huvudsak löneutvecklingen via indexeringen (inkomstindex och vid behov balansering) och brukar därför utvecklas jämnare över tid. Premiepensionen påverkas däremot av avkastningen på kapitalmarknaderna och kan därför ge högre avkastning men också större variationer, både uppåt och nedåt.

Genom att kombinera de två delarna blir pensionens totala utveckling mindre känslig för svängningar i löneinkomsternas tillväxt och kapitalavkastningen, som i huvudsak kommer från aktiemarknaden. Historiskt har utvecklingen i inkomstpensionens indexering och premiepensionens värdeutveckling inte följt varandra särskilt nära, vilket talar för att riskspridningen har fungerat, när den ena delen haft svagare utveckling har den andra ofta utvecklats annorlunda.

Samtidigt är riskspridning ingen garanti för att den totala pensionen alltid står emot nedgångar. Det kan finnas perioder då löneutvecklingen och kapitalmarknaderna utvecklas svagt samtidigt, vilket innebär att både inkomstpensionen och premiepensionen kan bidra till en negativ utveckling under samma period. Riskspridningen mellan inkomstpensionen och premiepensionen kan få ökad betydelse i framtiden. Det beror på att premiepensionsfonderna succesivt väntas utgöra en större andel av det totala pensionskapitalet. Därmed kan samspelet mellan de två delarna bli viktigare, särskilt under år när både löneutvecklingen och kapitalmarknaderna utvecklas svagt.

Denna rapport är strukturerad i fem kapitel. I Kapitel 2 beskrivs premiepensionens utveckling på systemnivå och de övergripande avkastningsmått som används i rapporten. Därefter fördjupas beskrivningen genom att analysera värdeutvecklingen separat för pensionsspararna och pensionärerna. Denna uppdelning gör det möjligt att lättare hålla isär både delpopulationer och mått som annars riskerar att blandas ihop. Kapitel 3 beskriver pensionsspararnas premiepensionskapital, dess fördelning samt värdeutveckling under 2025 och över längre tid. Kapitel 4 beskriver motsvarande aspekter som i Kapitel 3 men för pensionärernas premiepensionskapital. I Kapitel 5, Utbetalningar i premiepensionen, redovisar nivån på utbetalda premiepensionsbelopp och hur utbetalningarna förändras över tid, bland annat genom årsomräkningar. Kapitel 6 sammanfattar de viktigaste iakttagelserna och lyfter de huvudsakliga tolkningarna och eventuella implikationer för hur premiepensionens utveckling och utfall bör förstås.

Premiepensionens värdeförändring beror helt av utvecklingen på kapitalmarknaderna, vilken innebär att förändringarna i premiepensionsbehållningarna sker på daglig basis. Enskilda pensionssparare och pensionärer kan ha haft en annan värdeutveckling än genomsnittet beroende på vilka fonder de valt. För pensionärerna räknas premiepensionerna om varje år med värdeförändringen på individens konto minskat med en förskottsränta på 1,75 procent³.

Värdeförändringen i premiepensionen kan beskrivas med olika mått beroende på vilken fråga man vill besvara. I den här rapporten redovisas tidsviktad avkastning och kapitalviktad avkastning (även kallad internränta), eftersom de kompletterar varandra. Tidsviktad avkastning används främst för att beskriva hur en fond eller ett index har utvecklats över tid. Måttet visar avkastningen på en krona som placeras vid periodens början och påverkas därför inte av när spararna har gjort insättningar eller uttag. Det gör tidsviktad avkastning lämplig när man vill jämföra fonder eller beskriva marknadsutvecklingen på ett neutralt sätt. Kapitalviktad avkastning, eller internränta, beskrivs närmare längre fram i rapporten.

I december 2000 fick premiepensionsspararna för första gången möjlighet att placera sitt kapital i premiepensionssystemets fonder. Fram till dess hade kapitalet, som byggts upp av pensionsrätter från och med intjänandeåret 1995, förvaltats tillfälligt på ett räntebärande konto hos Riksgälden. Figur 2.1 visar utvecklingen för ett hypotetiskt startbelopp på 100 kronor som placeras vid starten 2000. Kurvorna visar hur värdet skulle ha förändrats över tid för olika index och fonder, beräknat med tidsviktad avkastning. Det betyder att utvecklingen mäts oberoende av när och hur mycket sparare faktiskt har satt in under perioden. Figuren beskriver alltså inte genomsnittliga kontovärden för sparare, utan värdeutvecklingen för ett och samma hypotetiska startbelopp. I figuren ingår bland annat premiepensionsindex, som speglar värdeutvecklingen för premiepensionssparandet som helhet (samlat över fondtorget och förvalsalternativet), samt AP7 Såfa, som är statens förvalsalternativ och består av AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond. AP7 Såfa är därmed en delmängd av premiepensionsindex, medan premiepensionsindex även omfattar övriga fondportföljer i systemet.

Värdeutvecklingen har varierat kraftigt över tid, och under några år i början av 2000-talet sjönk värdet så att under 2002–2003 var de 100 kronorna insatta i december 2000 värda cirka 55 kronor. Under senare år har utvecklingen varit stark, med undantag för 2022 har både premiepensionsindex och AP7 Såfa stigit tydligt. En återhämtning skedde 2023 och uppgången fortsatte under 2024. Till följd av aktiemarknadernas turbulenta start 2025 minskade det sammanlagda värdet initialt under året, varefter det till stor del återhämtade sig under resten av året. Värdet i premiepensionsfonderna ökade med i genomsnitt 23,4 procent under 2024 respektive 4,4 procent under 2025. Sedan start har värdet ökat kraftigt, och vid utgången av 2025 hade 100 kronor som placerades 2000 vuxit till 509 kronor enligt premiepensionsindex och till 751 kronor enligt AP7 Såfa⁴.

Den tidsviktade avkastningen som redovisas ovan påverkas inte av när pengar har satts in eller tagits ut under sparperioden. Den beskriver alltså utvecklingen för en hypotetisk placering, oberoende av hur stort kapital som faktiskt har funnits i premiepensionen vid olika tidpunkter. För att beskriva avkastningen för de faktiska spararna, och för premiepensionen som helhet, är det därför relevant att också redovisa kapitalviktad avkastning (internränta). Kapitalviktad avkastning tar hänsyn till de verkliga kassaflödena, tidpunkten och storleken på insättningar och utbetalningar, samt behållningen vid periodens slut. Därmed speglar måttet avkastningen på det kapital som faktiskt varit investerat under perioden. Internräntan kan tolkas som den genomsnittliga årliga avkastningen (årsräntan) som sparandet har gett, givet de faktiska in- och utbetalningarna. Därav redovisas båda måtten eftersom tidsviktad avkastning bäst fångar hur placeringarna har utvecklats, medan kapitalviktad avkastning bäst fångar hur avkastningen har fallit ut för det kapital som faktiskt varit investerat. För mer information om måtten, se Bilaga 2.

En anledning till att de samlade insättningarna på pensionsspararnas konton vuxit kraftigt över tiden, är att systemet är under uppbyggnad. Då premiepensionskapitalet har vuxit kraftigt över tid har den största delen av det kapital som finns i premiepensionen i dag satts in efter starten. Det innebär att avkastningen under senare år har påverkat ett betydligt större kapital än avkastningen under systemets tidiga år. Exempelvis var premiepensionskapitalet vid slutet av 2020 nästan sju gånger större än vid slutet av 2008. Trots att den årliga tidsviktade avkastningen ungefär var lika hög 2009 och 2021 (runt 30 procent), gav uppgången 2021 större genomslag för spararna eftersom den gällde ett mycket större kapital. I beräkningen av den kapitalviktade avkastningen tas hänsyn till detta genom att 2021 ges en större vikt än 2009. I den kapitalviktade avkastningen hanteras detta automatiskt eftersom insättningar och utbetalningar ingår i beräkningen. Det gör att år då kapitalet är större får större genomslag i måttet, utan att man behöver tilldela enskilda år några särskilda vikter.

I figur 2.2 redovisas den genomsnittliga kapitalviktade avkastningen i premiepensionen per år fram till olika tidpunkter. Som jämförelse visas också hur avkastningen hade sett ut om premiepensionens kapital i stället hade följt samma utveckling som inkomstpensionen, det vill säga den indexering som styr värdet på pensionsbehållningen och utgående pensioner i inkomstpensionssystemet. Den indexeringen bygger normalt på inkomstindex (som speglar den genomsnittliga inkomstutvecklingen i Sverige), men ersätts av balansindex när inkomstpensionssystemets finansiella balans är svag och uppräkningen därför dämpas. Båda serierna redovisas både i nominella termer och i reala termer, det vill säga med hänsyn tagen till prisförändringar i ekonomin. Reala termer innebär att resultaten är justerade för inflation, så att prisökningar i ekonomin inte påverkar jämförelsen. Observera att kurvan för inkomst-/balansindex visar hur premiepensionen skulle ha utvecklats om den följt detta index. Den beskriver alltså inte inkomstpensionsspararnas faktiska kapitalviktade avkastning, eftersom inkomstpensionens konstruktion och kapitalstruktur skiljer sig väsentligt från premiepensionens.

Den genomsnittliga kapitalviktade avkastningen fram till slutet av 2025 skulle, om premiepensionsmedlen i stället hade följt utvecklingen i inkomst-/balansindex, ha uppgått till 3,4 procent per år i nominella termer. Detta kan jämföras med den faktiskt uppnådda genomsnittliga kapitalviktade avkastningen i premiepensionen på 8,5 procent per år fram till slutet av 2025. Av diagrammet framgår också att motsvarande beräkning fram till och med 2008 gav -0,8 procent per år i premiepensionen, medan utvecklingen enligt inkomst-/balansindex motsvarade 3,5 procent. Den genomsnittliga årliga kapitalviktade avkastningen i premiepensionen varierar över tid. I tidsserien är den som lägst under 2002 på -8,6 procent och som högst i januari 2025 på 8,9 procent. Allt eftersom systemet mognar och kapitalet växer, minskar variationen i genomsnittlig årlig kapitalvägd avkastning. Denna minskning framgår tydligt i figur 2.2.

I detta kapitel beskrivs pensionsspararna i premiepensionen, vilket i denna rapport definieras som de individer med premiepensionsmedel som inte tar ut premiepension. Det omfattar dels personer som är under den lägsta uttagsåldern för allmän pension, som 2025 var 63 år, dels personer som har fyllt 63 år men som inte börjat ta ut sin premiepension. Det omfattar även personer som har haft utbetalning av premiepension och som sedan har ändrat sin uttagsnivå till noll procent. Dessa räknas alltså också som pensionssparare.

I rapporten är pensionsspararna uppdelade i de som är kvar i förvalet och de som valt en eller flera fonder. Pensionssparare med eget fondval har själva eller genom att anlita rådgivare satt samman en portfölj utifrån valbara fonder på Pensionsmyndighetens fondtorg. Det går att välja upp till fem fonder.

Pensionssparare som aldrig har gjort något fondval på fondtorget har sina medel placerade i det statliga förvalet AP7 Såfa. AP7 Såfa kan även väljas om man tidigare har valt en egen fondportfölj. I rapporten kategoriseras dessa som pensionssparare med eget fondval eftersom de någon gång har gjort ett val. Även sparare som har valt en kombination av fonder tillsammans med AP7 Såfa eller fått AP7 Såfa i samband med avveckling av fonder kategoriseras i rapporten som pensionssparare med eget fondval.

Indelningen efter eget fondval eller kvar i förvalet är gjord utifrån situationen i december 2025 och tar inte hänsyn till tidpunkt vid vilken en individ har genomfört ett första eget val. För att individen ska finnas i kategorin eget fondval behöver den alltså inte ha haft egen fondportfölj under hela den tidsperiod som redovisas.

Tabell 3.1 visar antalet pensionssparare uppdelat på de som är kvar i förvalet och de med eget fondval. De med eget fondval delas även upp i om de har fonder på fondtorget eller om de valt AP7 Såfa för hela sin fondportfölj.

Lite förenklat bygger värdet på en individs premiepensionsförsäkring på de pensionsrätter som har tjänats in. Värdet ökar när nya pensionsrätter sätts in och när det befintliga kapitalet utvecklas positivt, men påverkas också av tilldelade arvsvinster samt avdrag för avgifter (administration och fondförvaltning). För den som tar ut premiepension minskar värdet i takt med utbetalningarna.

I figur 2.3 visas genomsnittligt kapital fördelat efter ålder. Figuren visar genomsnittligt värde för kvinnor och män uppdelat på pensionssparare med eget fondval och de som är kvar i förvalet. Premiepensionskapitalet är ofta högre i äldre åldersgrupper eftersom man under arbetslivet successivt tjänar in fler pensionsrätter som sätts in i premiepensionen, samtidigt som tidigare insättningar hinner växa genom värdeutveckling. Mellangenerationen, det vill säga de som började arbeta ungefär samtidigt som premiepensionssystemet infördes, har hunnit tjäna in premiepensionsrätter under i stort sett lika många år som de som är något yngre. Det är en effekt av infasningen, när man når de första ålderskullarna som varit med sedan start i systemet, planar kurvan för förvalet ut eftersom intjänandetiden inte längre ökar lika mycket mellan närliggande åldersgrupper. Samtidigt kommer mellangenerationen totalt sett att ha en kortare intjänandetid till premiepensionen över hela arbetslivet än de yngre generationerna, eftersom de yngre har kunnat tjäna in premiepensionsrätter under en större del av sitt arbetsliv. Effekten blir särskilt tydlig i de äldsta åldersgrupperna eftersom de haft betydligt färre år med avsättningar till premiepensionen och därmed ofta färre premiepensionsrätter. Att premiepensionskapitalet är högre bland 66-åringar än 65-åringar beror på att många övergår till att bli pensionärer i samband med att lägsta ålder för garantipension uppnås och bland dessa är det genomsnittliga premiepensionskapitalet lite lägre, vilket innebär att för de som kvarstår som pensionssparare (och alltså ingår i underlaget till figuren) blir genomsnittet högre.

De som har gjort ett eget fondval har i alla åldrar ett högre genomsnittligt premiepensionskapital än de som är kvar i förvalet. Även historiskt sett har pensionssparare med eget fondval i genomsnitt haft ett högre premiepensionskapital än sparare som är kvar i förvalet. Det beror på att sparare med eget fondval i genomsnitt har högre inkomster och därmed tjänar in fler pensionsrätter, vilket ger ett större premiepensionskapital. Skillnaden speglar alltså framförallt olika inkomstnivåer mellan grupperna, detta trots att de som varit kvar i förvalet historiskt sett har haft en högre genomsnittlig årlig värdeutveckling.

I figur 2.4 visas hur pensionsspararna fördelar sig efter storleken på premiepensionskapitalet. Sparare med eget fondval finns i större utsträckning representerade även vid högre kapitalnivåer, medan de som ligger kvar i förvalet i högre grad återfinns i de lägre kapitalintervallen. Det kan bland annat hänga ihop med att många som har kommit in senare i premiepensionssystemet, och därför hunnit tjäna in premiepensionsrätter under färre år, fortfarande ligger kvar i förvalet och samtidigt har ett lägre uppbyggt kapital.

Under 2025 var den genomsnittliga kapitalviktade värdeutvecklingen för pensionssparare 4,9 procent. Sparare med eget fondval hade i genomsnitt 5,9 procent, vilket är 1,7 procentenheter högre än för dem som låg kvar i förvalet på 4,2 procent. Skillnaderna mellan kvinnor och män är små, nivåerna är i princip desamma för båda könen.

Flera anledningar ligger till grund för att egna fondval i majoriteten av fallen har haft en bättre värdeutveckling än förvalet under 2025. AP7 aktiefond är en diversifierad globalfond med riskhöjande anslag, och har därför precis som många andra globala aktiefonder mycket innehav lutat mot USA och bolag inom branscher som informationsteknik. Dessa kategorier har presterat sämre än vanligtvis, andra fondkategorier såsom Råvaror och Energi och Latinamerika är istället de som har haft bäst värdeutveckling under 2025.

Under 2025 stärktes även den svenska kronan tydligt mot den amerikanska dollarn och euron, vilket påverkade avkastningen i premiepensionen (såsom i AP7 aktiefond) eftersom en stor del av aktieexponeringen är utländsk. När kronan stärks blir värdet i SEK lägre för icke valutasäkrade utlandsinnehav, även om de underliggande aktierna stiger i lokal valuta. AP7 Såfa, vars aktiedel har omfattande global exponering, får därför en “valutamotvind” i ett år med kronförstärkning. Sparare med egna fondval kan samtidigt ha varit mindre exponerade mot denna effekt, exempelvis genom högre andel svenska tillgångar eller genom valutasäkrade fondalternativ, vilket kan bidra till att egna fondval i genomsnitt utvecklades bättre än AP7 Såfa under året.

En mindre bidragande faktor kan även vara Fondtorgsnämndens pågående upphandlingar. Om en fondkategoris upphandling avslutas avregistreras fonder som inte får tilldelning från fondtorget och sparare i dessa fonder får möjlighet att göra ett nytt val. Om en sparare inte gjort det flyttas kapitalet automatiskt till en likvärdig upphandlad fond. Detta har i många fall lett till lägre fondavgifter vilket direkt förbättrar nettoavkastningen jämfört med tidigare alternativ.

Exempel på detta är de två första upphandlade fondkategorierna med tolv månaders historik, europeiska indexfonder och aktivt förvaltade europeiska aktiefonder. Fondtorgsnämnden redovisade att de upphandlade fonderna under sina första tolv månader hade en genomsnittlig avkastning som var 0,3 respektive 1,5 procentenheter högre än i det tidigare utbudet.

Därför kan 2025 års utfall för “egna fondval” till en viss grad reflektera att fondutbudet förändrats, avgifterna sänkts och flera omplaceringar genomförts, snarare än att det enbart speglar skillnaden mellan aktivt val och förval.

Dock är ett år en för kort uppföljningsperiod för att kunna dra några större slutsatser om effekten av upphandlingen av fondtorget. Det avvikande skeendet att egna fondval presterat bättre än förvalet under 2025 bör snarare kunna härröras till marknadsutvecklingen i AP7:s aktiefond och kronförstärkningen under året.

Spridningen i värdeutveckling 2025 för de med egna fondval var stor, men för de flesta var den dock positiv (se figur 3.1). De som var kvar i förvalet redovisas inte i figuren eftersom spridningen i denna grupp är liten. Det kan dock påpekas att alla med förvalsalternativet inte får exakt samma värdeutveckling vilket bland annat beror på att det finns en generationsprofil inbyggd i förvalsalternativet som innebär att efter att spararen fyllt 55 år skiftar fondportföljen gradvis från AP7 Aktiefond till AP7 Räntefond.

De olika topparna i figuren uppstår ofta när många sparare har legat kvar i samma fond under hela, eller större delen av året. Eftersom de då följer samma fondutveckling får de också en liknande värdeutveckling, vilket bildar tydliga kluster (toppar) i fördelningen. Cirka 183 000 av pensionsspararna med eget fondval hade en negativ värdeutveckling under 2025, vilket motsvarar cirka 7,9% procent av gruppen.

Under 2025 var den genomsnittliga värdeutvecklingen högre för dem med eget fondval än för dem som var kvar i förvalet i alla åldrar (se figur 3.2). Bland dem som var kvar i förvalet ökade samtidigt internräntan med åldern fram till cirka 55 års ålder. Det förklaras bland annat av att de preliminära pensionsrätter som ännu ligger i tillfällig förvaltning utgör en allt mindre andel av det totala premiepensionskapitalet ju äldre spararen blir. Kapitalet i tillfällig förvaltning placeras i räntebärande tillgångar, som normalt ger lägre avkastning än aktiemarknaden. Se Bilaga 2 för mer information om den tillfälliga förvaltningen. Därför blir värdeutvecklingen för denna del av kapitalet ofta lägre än för kapital som är placerat i AP7 Aktiefond, som hade en avkastning på 4,3 procent under 2025. Räntan i tillfällig förvaltning för de pensionsrätter som fördes över till fonder i december 2025 var 2,7 procent (dock avser den räntan inte en årstakt och är därför inte direkt jämförbar med årsavkastning). Ju äldre spararen blir, desto större andel av premiepensionskapitalet hinner därför vara placerat i fonder, vilket gör att den totala värdeutvecklingen i högre grad speglar fondavkastningen. Därtill ökar arvsvinsterna med åldern, vilket ytterligare bidrar till att internräntan stiger.

År 2025 avviker från ett tidigare år, eftersom värdeutvecklingen fortsätter stiga med ålder genom hela åldersspannet i stället för att plana ut eller falla i högre åldrar. En viktig förklaring är att Pensionsmyndigheten under året gick från att tilldela arvsvinster årsvis till månadsvis. Under övergångsåret innebar det att arvsvinster från dödsfall under 2024 fördelades i början av 2025, samtidigt som arvsvinster som uppstod under 2025 började tilldelas löpande varje månad. Sammantaget gav detta en ovanligt stor arvsvinsttilldelning under kalenderåret 2025 för både sparare och pensionärer. Eftersom arvsvinsten dels är kopplad till kontovärdet, dels ökar med dödsrisk, får den störst genomslag i högre åldrar, vilket bidrar till den tydliga uppgången i värdeutveckling med ålder.

Ytterligare en bidragande förklaring till att värdeutvecklingen inte trappade ned lika mycket med ålder är också att avkastningsskillnaden mellan AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond var mindre än under många andra år. När aktiefonden inte överavkastar lika tydligt blir effekten av den lägre aktieandelen i AP7 Såfa vid högre åldrar mindre, vilket dämpar den normalt sett tydligare nedväxlingen i avkastning med ålder.

Detta ska ses i ljuset av att värdeutvecklingen historiskt oftast planar ut eller sjunker i högre åldrar, i takt med att aktieandelen i AP7 Såfa trappas ned, vilket framgår av figur 3.4. Dessutom brukar förvalet ha bättre genomsnittlig värdeutveckling än egna fondval. Det är dock värt att notera att figur 3.4 är redovisad efter inträdesår i premiepensionssystemet snarare än efter ålder och ska därför ses som ett historiskt jämförelsemönster snarare än en direkt åldersprofil.

Den högre genomsnittliga värdeutvecklingen för 20-åringar med eget fondval bör tolkas med försiktighet. I de yngsta åldrarna är gruppen med eget fondval relativt liten och resultaten kan därför påverkas av vilka fonder som dominerar i gruppen och av enskilda extremvärden. Skillnaden mellan 20 och 21 år speglar sannolikt främst sådana sammansättningseffekter snarare än en systematisk ålderseffekt.

För att belysa eventuella samband mellan pensionssparares aktivitet i form av fondbyten och uppnådd värdeutveckling redovisas nedan information om antal fondbyten i förhållande till värdeutveckling. Figur 3.3 visar fördelningen av värdeutvecklingen under 2025 för spararna, uppdelat efter antal fondbyten per person under 2025, i form av ett låddiagram. Värdeutvecklingen för de som är kvar i förvalsalternativet är inkluderad i figuren som referens. Lådornas bredd indikerar hur stor andel gruppen utgör av urvalet och visar bland annat att de flesta med eget fondval inte har gjort något fondbyte under året. Figuren visar att för personer som gör upp till 5 fondbyten är den genomsnittliga värdeutvecklingen relativt likartad runt 5–7 procent, därefter stiger den tydligt några procentenheter. Däremot ökar spridningen kraftigt för de som gör fler fondbyten. Spridningen minskar något när antalet fondbyten ökar från 0 till 2, men ökar därefter tydligt från och med 6 fondbyten.

I denna del redovisas den genomsnittliga årliga värdeutvecklingen för pensionssparare sedan individens inträde i premiepensionen. Beroende på pensionsspararnas inträdesår i premiepensionssystemet har hen sparat under olika lång tid. Därför avser värdeutvecklingen olika tidsperioder för olika individer.

Sedan inträdet har den genomsnittliga årliga värdeutvecklingen för pensionsspararna varit 9,9 procent. Högst genomsnittlig värdeutveckling har pensionssparare som legat kvar i förvalet 10,7 procent, medan sparare med eget fondval i genomsnitt haft 8,8 procent. Skillnaderna mellan kvinnor och män är mycket små.

Ett annat sätt att åskådliggöra värdeutvecklingen för pensionssparare är att dela upp dem i olika tidpunkter för inträde i systemet. I figur 3.4 visas den genomsnittliga årliga värdeutvecklingen efter inträdesår. Cirklarnas storlek motsvarar andelen av pensionsspararna. I figuren kan utläsas att de flesta pensionssparare med senare inträdesår inte gjort något eget fondval eftersom de röda cirklarnas storlek i förhållande till de gula blir allt större med senare inträdesår. Det blir också tydligt att en relativt stor andel av pensionsspararna kom in i systemet 1995. Högst årlig genomsnittlig värdeutveckling har sparare som är kvar i förvalet med inträdesår mellan 2005 och 2009. För dem har den genomsnittliga värdeutvecklingen varit över 12,5 procent per år.

Spridningen i den genomsnittliga årliga värdeutvecklingen uppdelat på personer som har varit med sedan systemets start 1995 och de med övriga inträdesår visas i figur 3.5. Den visar fördelningen av internräntan för alla pensionssparare oavsett inträdesår. Figuren är uppdelad på de som gjort ett eget fondval respektive de som är kvar i förvalet AP7 Såfa. Att värdeutvecklingen skiljer sig åt bland de som enbart haft det statliga förvalet beror delvis på att AP7-fördelningen mellan de två ingående fonderna AP7 Aktiefond respektive AP7 Räntefond beror av fondspararens ålder. Eftersom pensionsspararna dessutom har olika inträdesår har de haft sina premiepensionsrätter placerade i AP7 under olika lång tid, och därmed under olika perioder i den åldersstyrda fondfördelningen. Det gör att de samlade förutsättningarna för värdeutveckling kan skilja sig åt, trots att alla har legat kvar i förvalet. Personer med inträdesår 1995 har i högre grad eget fondval jämfört med dem med övriga inträdesår.

I figur 3.6 nedan visas förhållandet mellan premiepensionskapitalet och summan av intjänade premiepensionsrätter för att urval av pensionsspararna, det vill säga det som tjänats in av individen via den pensionsavgift som betalats in till premiepensionen. I figuren är pensionssparare med eget fondval gula punkter och pensionssparare som är kvar i förvalet är orange punkter. I figurens högra del syns en gräns för intjänade pensionsrätter. Gränsen utgör högsta möjliga summa av intjänade pensionsrätter och är 284 598 kronor. För att nå upp till den summan krävs att individen haft inkomster från det att intjänandet till premiepensionen började 1995, och sedan haft maximal avsättning till premiepensionen varje år.

Den svarta linjen som lutar upp i figuren visar kvoten av premiepensionskapitalet och pensionsrätter lika med 1. Ett värde som ligger över linjen innebär att kapitalet överstiger summan av intjänade pensionsrätter, det vill säga att värdeutvecklingen på kontot har varit positiv. På motsvarande sätt innebär ett värde under linjen att värdeutvecklingen i premiepensionsförsäkringen har varit negativ. Det framgår av figuren att spridningen är större för sparare med eget fondval och att de som är kvar i förvalet oftare ligger högre vid given pensionsrätt.

I figur 3.7 beaktas, på samma sätt som i figur 3.3, värdeutvecklingen och fondbyten men här sedan pensionsspararens inträde. I figuren visas fördelningen av genomsnittlig årlig värdeutveckling efter genomsnittligt antal fondbyten per år för personer med eget fondval. Värdeutvecklingen för sparare som är kvar i förvalet är med som referens. Lådornas bredd indikerar gruppens andel av urvalet. Figuren visar att spridningen av värdeutvecklingen är betydande över hela skalan och att den största delen av dem som har eget fondval antingen aldrig bytt fonder eller har gjort det vid ett fåtal tillfällen. Många har vid någon tidpunkt gjort ett initialt val av fonder, och sedan hållit kvar vid detta val allt sedan dess. Av figuren framgår att de som är kvar i förvalet har haft högst värdeutveckling och att det inte finns ett positivt samband mellan antal fondbyten och värdeutveckling, men för att utreda eventuella orsakssamband krävs djupare analys.

I detta kapitel beskrivs pensionärernas premiepensionskapital och värdeutveckling. I rapporten definieras pensionärer som de som har premiepension där uttagsnivån är större än noll. Personer som har uttagsnivå noll definieras som pensionssparare och ingår därmed inte i redovisningen nedan. Notera att personer som arbetar och tjänar in till premiepension och samtidigt har utbetalning av premiepension definieras som pensionärer.

Fram till dess att en individ börjar ta ut premiepension är kapitalet placerat i fondförsäkring. I samband med att individen börjar ta ut premiepensionen kan han eller hon välja att låta sitt kapital vara kvar i fondförsäkringen eller att föra över kapitalet till en traditionell försäkring. Fondförsäkring innebär att kapitalet fortsätter att vara placerat i förvalet AP7 Såfa eller i fonder på premiepensionens fondtorg. Det innebär i sin tur att värdet på premiepensionskapitalet kommer att variera med värdet på fondplaceringarna. Om pensionären väljer att byta till traditionell försäkring tar Pensionsmyndigheten över förvaltningen av kapitalet. Den som har gjort ett sådant byte kan inte senare gå tillbaka till fondförsäkring. Pensionären får då ett lägsta garanterat belopp utbetalat varje månad samt vanligen ett tilläggsbelopp som kan förändras vid varje årsskifte.

När det gäller fondförsäkring är indelningen av portföljtyp gjord utifrån hur läget såg ut i december 2025 och tar inte hänsyn till eventuell tidpunkt då en individ har genomfört valet. För att individen ska finnas i kategorin eget fondval behöver den alltså inte ha haft egen fondportfölj under hela den tidsperiod som är redovisad. Detta gäller även individens status som pensionär – det räcker till exempel att personen har börjat ta ut premiepension i december 2025 för att redovisas som pensionär i denna rapport.

Personer som inte har gjort något fondval kategoriseras i detta kapitel som kvar i förvalet. Pensionärer som kategoriseras som eget fondval har gjort ett fondval och valt upp till fem fonder där pengarna har placerats. Personer som aktivt valt att ha hela sin portfölj i AP7 Såfa ingår också här. Notera att pensionärer som valt att kombinera AP7 Såfa med andra fonder också räknas som eget fondval.

För att undvika att redovisa missvisande värden har en separat kategorisering gjorts i stycket som berör värdeutvecklingen 2025. Där har personer som inte gjort något fondval kategoriserats i AP7 Såfa. Även personer som aktivt valt att ha hela sin portfölj i AP7 Såfa ingår. Pensionärer som kategoriseras som egen fondportfölj har gjort ett fondval och valt upp till 5 fonder där pengarna har placerats. Notera att pensionärer som valt att kombinera AP7 Såfa med andra fonder också räknas som egen fondportfölj.

Av pensionärerna har 80 procent fondförsäkring och resterande 20 procent har traditionell försäkring (se tabell 4.1). En bidragande orsak till denna fördelning är att när en individ ansöker om uttag av premiepension behöver denne inte göra något eget val för att ha kvar fondförsäkring. Fördelningen mellan pensionärer som har fondförsäkring respektive traditionell försäkring har varit tämligen konstant de senaste åren. Det är något vanligare att den som väljer traditionell försäkring även väljer att komplettera med efterlevandeskydd.

Figur 4.1 visar att det genomsnittliga premiepensionskapitalet är högre för yngre pensionärer jämfört med äldre. Den främsta förklaringen till denna skillnad är att pensionärer omfattas av det nya pensionssystemet i olika omfattning och att det därmed har avsatts olika mycket till premiepensionen. För pensionärer födda 1938 har det avsatts 0,5 procent av pensionsunderlaget medan motsvarande andel för de som är födda 1946 är 1,5 procent. Personer födda 1954 eller senare ingår helt i det nya pensionssystemet och för dem avsätts 2,5 procent av pensionsunderlaget till premiepension. Antalet år med intjänande är dessutom fler för de yngre pensionärerna.

En annan förklaring till att yngre pensionärer har högre premiepensionskapital är att de äldre har fått utbetalningar från sina pensionskonton i större utsträckning än de yngre. Av figuren framgår också att pensionärer med fondförsäkring som har gjort egna fondval i genomsnitt har något högre premiepensionskapital än pensionärer som ligger kvar i förvalet (AP7 Såfa). En del av skillnaden kan hänga ihop med konstruktionen av förvalet, från 55 års ålder trappas risken successivt ned genom att en större andel av kapitalet flyttas till AP7 Räntefond, som under den period som analyseras har haft lägre avkastning än AP7 Aktiefond. Det är också fler med lägre inkomster och därmed mindre intjänade pensionsrätter i denna grupp. Dessutom bör jämförelsen mot traditionell försäkring tolkas med försiktighet då pensionärer i traditionell försäkring före pensioneringen kan ha haft antingen eget fondval eller AP7 Såfa, vilket gör att skillnader i genomsnittligt kapital inte kan kopplas entydigt till valet av förvaltning före pensionering.

Under 2025 var medianen för värdeutvecklingen för pensionärer med fondförsäkring 6,9 procent, se tabell 4.2⁵. Pensionärer med eget fondval hade en högre median avkastning än de i AP7 Såfa. Pensionärer med egen fondportfölj hade en median värdeutveckling på 7,3 procent under 2025 vilket kan jämföras med pensionärer i AP7 Såfa som hade en värdeutveckling på 6,1 procent.

De som hade traditionell försäkring under 2025 hade en värdeutveckling på 1,4 procent. År 2024, som var ett starkt börsår, hade de med traditionell försäkring median värdeutveckling på 20,6 procent medan de med fondförsäkring hade 16,2 procent. De som har bytt till traditionell försäkring från fondförsäkring någon gång under 2024 redovisas som en egen kategori – nyvald traditionell försäkring – eftersom de under en del av året har haft sitt kapital placerat i fondförsäkring och har en värdeutveckling som inte enbart reflekterar den traditionella försäkringen.

En faktor som påverkar jämförbarheten mellan alternativen är hur värdeutvecklingen redovisas. Fondförsäkringarnas värden påverkas dagligen av aktiemarknadens rörelser, medan traditionella försäkring endast uppdateras en gång i månaden. I traditionell försäkring fastställs internräntevärdena den sista dagen i varje månad. Om månadens sista dag är exempelvis den 31 december, syns utveckling i traditionell försäkring först den 1 januari, eftersom värdet sätts i efterhand. Detta skapar en tidsförskjutning i jämförelserna. Vid avkastningsredovisningen för fondförsäkring används annars kurserna från exempelvis den 1 januari och den 1 februari för att beräkna värdeutvecklingen under januari. Under 2025 har därför traditionell försäkrings tidsförskjutning haft påverkan på dess värdeutveckling. Anledningen är att traditionell försäkring avslutade 2024 svagt vilket är en bidragande orsak till skillnaden i avkastning mellan traditionell försäkring och fondförsäkringar under 2025.

Den redovisade värdeutvecklingen inkluderar både avkastning och arvsvinster. Om en person avlider utan att ha valt efterlevandeskydd säljs deras fonder i premiepensionen. Pengarna fördelas då till alla andra sparare och pensionärer i premiepensionen i form av arvsvinster. Varje person får arvsvinst i proportion till sitt eget kontovärde och sin dödsrisk. Det betyder att arvsvinster blir allt viktigare med stigande ålder eftersom dödsrisken ökar. Arvsvinsterna sätts in på varje persons premiepensionskonto och investeras i fonder tillsammans med resten av premiepensionskapitalet.

Figur 4.2 visar medianen för värdeutvecklingen under 2025 efter ålder. Personer som har valt traditionell försäkring någon gång under 2025 redovisas inte, eftersom de utgör få individer per åldersgrupp i urvalet. Figuren visar att medianvärdeutvecklingen under 2025 har varit något lägre för AP7 Såfa än för de med eget fondval för pensionssparare upp till 85 år, därefter har pensionärer med eget fondval haft lägre värdeutveckling.

All värdeutveckling blir allt högre i och med att åldern stiger. Förklaringen är delvis densamma som i figur 3.2, under 2025 infördes månadsvis tilldelning av arvsvinster i stället för årsvis. Övergången gjorde att 2025 innehöll både en större “uppstartstilldelning” kopplad till dödsfall under 2024 och därefter löpande månadsvisa tilldelningar under 2025. Eftersom arvsvinster får allt större betydelse i takt med stigande dödsrisk bidrar detta till att även medianvärdeutvecklingen stiger tydligt med ålder. För pensionärer får den förstärkta arvsvinsttilldelningen därmed genomslag i årsomräkningen i december 2025. När faktisk tilldelad arvsvinst under året blir högre än vad delningstalen räknar med, blir omräkningen något högre. Effekten var störst för de äldsta pensionärerna eftersom de fick mest arvsvinst i förhållande till sitt kontovärde.

I denna del redovisas den genomsnittliga årliga värdeutvecklingen för pensionärer som började tjäna in premiepensionsrätter från och med systemets start 1995. Det betyder att personerna i gruppen har haft intjänande från 1995, men de har inte nödvändigtvis tagit ut premiepension sedan 1995, många kan ha börjat ta ut sin pension betydligt senare.

Den årliga genomsnittliga värdeutvecklingen sedan 1995 för pensionärer med fondförsäkring var 7,5 procent, medan motsvarande värde för pensionärer med traditionell försäkring var 6,4 procent, se tabell 4.3. Värdeutvecklingen var därmed något högre för fondförsäkring än för traditionell försäkring. Detta trots att risknivån i traditionell försäkring i praktiken ligger nära AP7 Såfas och är densamma för alla pensionärer. Detta innebär att risken är relativt högre för äldre- och relativt lägre för yngre pensionärer. Skillnaden ska samtidigt tolkas mot bakgrund av att försäkringsform här avser vilket val individen har i december 2025. Det innebär att gruppen med traditionell försäkring är sammansatt av personer som kan ha haft traditionell försäkring under olika lång tid, många har haft fondförsäkring under en stor del av sparperioden och bytt senare (ofta i samband med eller nära pensioneringen). Någon uppdelning görs alltså inte efter hur länge individen haft traditionell försäkring och hur lång tid som personerna har haft traditionell försäkring inom denna grupp varierar alltså.

Att värdeutvecklingen skiljer sig åt inom respektive grupp framgår av spridningen i figur 4.3. Spridningen är störst bland dem med eget fondval i fondförsäkring, vilket är väntat eftersom individerna kan ha valt olika fonder och risknivåer över tid. Att även gruppen med traditionell försäkring uppvisar spridning beror på att värdeutvecklingen mäts över hela sparperioden sedan 1995, inklusive den tid före pensioneringen då sparandet i huvudsak har legat i fondförsäkring.

Den allmänna inkomstgrundade pensionen kan från och med 2023 tas ut från och med det år en person fyller 63 år, från och med 2026 ändras dock detta så att den kan tas ut först från och med det år en person fyller 64 år. När premiepensionen börjar betalas ut fastställs ett belopp för det första utbetalningsåret. Därefter gör myndigheten varje år en omräkning av pensionsbeloppen. Det innebär att det är samma pensionsbelopp som betalas ut under ett helt år, vilket ger förutsägbarhet för pensionärerna.

Hur stor premiepensionsutbetalningen blir för den enskilde pensionären beror på olika faktorer som:

• Intjänandet till pensionen – beloppet som sätts in baseras på hur stor den kvarvarande pensionsbehållningen är samt hur stor den pensionsgrundande inkomsten varit under föregående år.⁷. Eftersom inbetalningen sker med en viss eftersläpning får många pensionärer även en pensionsrätt inbetald det första pensionsåret, vilket höjer pensionsbeloppen det andra året.

• Uttag av avgifter – för premiepensionen utgörs de av förvaltningsavgifter till AP7 eller fondbolagen i fondförsäkring eller av Pensionsmyndighetens förvaltningsavgifter i traditionell försäkring. Avgiften som betalas till fondbolagen är lägre inom premiepensionens fondtorg än på den öppna marknaden eftersom Pensionsmyndigheten har en rabatt. I genomsnitt betalar fondbolagen tillbaka två tredjedelar av den fondavgift som de tagit ut. Dessutom tar Pensionsmyndigheten ut avgifter för administrationen av premiepensionssystemet.

• Tilldelning av arvsvinster – pensionsmedel från de pensionssparare och pensionärer som avlidit fördelas månadsvis till kvarvarande pensionssparare och pensionärer.

• Val av försäkringsprodukt och risknivå i premiepensionen – påverkar kapitalavkastningen, det vill säga värdeutveckling från placeringar i fondförsäkring (placering i AP7 Såfa eller egen fondportfölj) eller i traditionell försäkring för de pensionärer som valt den försäkringsprodukten. Värdeutvecklingen kan vara både positiv och negativ, men i traditionell försäkring bestäms ett lägsta garanterat belopp som ska betalas ut.

• Val av uttagsnivå – det går att ta ut pensionen till 100 procent eller till 25, 50 eller 75 procent. Det är möjligt att välja olika uttagsnivå för inkomstpensionen och premiepensionen.

• Val av efterlevandeskydd –- premiepensionens storlek påverkas också av om individen har tecknat efterlevandeskydd. Om efterlevandeskydd har valts (till medförsäkrad make, maka, registrerad partner eller sambo) fortsätter utbetalningarna så länge minst en av de försäkrade lever. Eftersom försäkringen då gäller för två liv blir den förväntade utbetalningstiden längre, vilket innebär lägre månadsbelopp för den som har efterlevandeskydd. Dessutom blir tilldelningen av arvsvinster lägre.

• Beräkning vid årsomräkningen (delningstal och livslängdsantagande) –- premiepensionsbeloppens storlek bestäms vid de årliga omräkningarna av individens premiepensionsmedel och ett delningstal som bygger på ett livslängdsantagande. Delningstalet påverkas av födelseår och ålder. Antaganden om livslängd i premiepensionen kan ändras av Pensionsmyndigheten under den period som utbetalning pågår vilket kan höja eller sänka premiepensionsbeloppen i samband med årsomräkningen. Pensionsmyndigheten gör inga egna antaganden om livslängdsutveckling utan använder SCB:s uppmätta livslängd.

• Förskottsränta i premiepensionen -– premiepensionen beräknas med en förskottsränta, det vill säga ett antagande om real framtida värdetillväxt av kapitalet. Förskottsräntan höjer den initiala pensionens nivå och syftar till att pensionsbeloppen ska behålla sin köpkraft under pensionstiden. Eftersom förskottsräntan “räknas av” vid de årliga omräkningarna innebär det att pensionsbeloppet vid omräkningen i grova drag ökar med kapitalavkastningen minus förskottsräntan. För premiepensionen är förskottsräntan för närvarande 1,75 procent och bestäms av Pensionsmyndigheten.⁸.

Just nu pågår en statlig utredning (se Dir. 2025:48) som ser över hur premiepensionssystemets försäkringsformer fungerar under utbetalningstiden. Utredningen ska analysera hur väl fondförsäkring och traditionell försäkring motsvarar pensionärernas behov, bland annat när det gäller stabilitet och förutsägbarhet i utbetalningarna. Den ska också ta ställning till om det finns skäl att utveckla en särskild utbetalningsprodukt i premiepensionen. Utredningens slutsatser och eventuella förslag kan därför påverka den fortsatta utformningen av premiepensionens utbetalningsalternativ. Uppdraget ska redovisas senast den 15 augusti 2026.

Eftersom pensionssystemet stegvis har fasats in sedan starten 1995, har de äldre pensionärerna haft begränsad tid att tjäna in premiepension vilket i genomsnitt resulterar i en lägre utbetalning av premiepension. Framöver, när fler årskullar får full intjänandetid och premiepensionskapitalet blir större, väntas skillnaderna i premiepensionsbelopp öka, eftersom både individernas intjänande och värdeutvecklingen på kapitalmarknaden får större genomslag. Individens ålder vid uttaget påverkar också premiepensionens månadsbelopp. De som tar ut premiepension tidigt får i regel lägre månatliga pensionsbelopp eftersom de då både har hunnit tjäna in premiepensionsrätter under färre år och samtidigt fördelas kapitalet över fler utbetalningsår. Men i dagens pensionärskullar dominerar framför allt effekten av att premiepensionssystemet infördes och dess infasning.

Nivån på premiepensionsbeloppen är vanligen lägre för äldre pensionärer än för yngre pensionärer. Allt fler årskullar är nu fullt infasade i premiepensionssystemet, vilket innebär att premiepensionen utgör en växande andel av den genomsnittliga inkomstgrundande pensionen. För pensionärerna födda 1938 utgjordes den inkomstgrundande pensionen (exklusive tilläggspension) av cirka 7 procents premiepension, för födda 1950 11 procent och för födda 1962 18 procent. Att andelen är högre i yngre födelseår beror främst på infasningen av premiepensionen – yngre kohorter har kunnat tjäna in premiepensionsrätter under fler år. Utöver antalet intjänandeår påverkas andelen också av hur premiepensionskapitalet har hunnit växa, vilket i sin tur beror på fondavkastningen. Det spelar särskilt stor roll för de äldsta årskullarna, eftersom de fick in en större del av sina insättningar tidigt i systemets uppbyggnad, och då kan skillnader i avkastning mellan de första åren få tydliga effekter på kapitalets storlek.¹⁰

I figur 5.1 nedan visas spridningen i premiepensionsbelopp i ett låddiagram. Det är uppdelat på pensioneringsår, det vill säga det år pensionären första gången började ta ut sin premiepension. Av figuren framgår att premiepensionsbeloppen för de med senare pensioneringsår både är högre i genomsnitt och har större spridning. För pensioneringsåret 2026 är premiepensionsbeloppen något högre än för tidigare pensioneringsår. Samtidigt är antalet pensioner som pensionerades under 2026 något lägre. Det beror på att 2026 är första året med den höjda riktåldern, på 67 år, vilket innebär att färre personer har hunnit gå i pension och på att de som gjort det tenderar att ha högre inkomster och större premiepensionskapital.

De pensionärer som började ta ut sin premiepension i början av 2026 – det vill säga längst till höger i figuren – får ut ungefär 3 300 kronor i månaden i genomsnitt, och hälften av dem ligger inom intervallet 2 300 kronor och 4 200 kronor.

Ett histogram som visar spridningen visas i figur 5.2 nedan, uppdelat på kvinnor respektive män. Figuren visar att premiepensionen har en stor spridning och att en stor del av pensionärerna har väldigt låga belopp, vilket främst förklaras av samma faktorer som nämnts ovan – infasning och intjänandetid. Figuren visar också att fler män än kvinnor har högre belopp och även att genomsnittet är högre för män. Detta är främst ett resultat av högre intjänande i genomsnitt bland män men också, i lägre grad, av skillnader i värdeutveckling för män respektive kvinnor.

Premiepensionen räknas om vid varje årsskifte utifrån hur värdet på individens premiepensionskonto har förändrats under året, minskat med en förskottsränta. Förskottsräntan är i dag 1,75 procent (sedan 2017 då den sänktes från 3,0 procent), därav har nivån inte varit densamma över tid, vilket gör att omräkningarna inte är helt jämförbara mellan olika år. Eftersom pensionärer kan ha olika fondinnehav (eller vara kvar i förvalet) blir värdeförändringen på kontot olika mellan personer, och därmed skiljer sig också omräkningen av premiepensionen. Tabell 5.1 visar den genomsnittliga förändringen i premiepensionen under åren 2018–2026, där ökning till följd av nya pensionsrätter exkluderats.

Figur 5.3 visar den genomsnittliga förändringen av premiepensionsbeloppen per år, uppdelat på kvinnor och män. Den svarta linjen visar skillnaden mellan könen i procentenheter samma år, det vill säga hur mycket männens genomsnittliga förändring avviker från kvinnornas. Linjen ligger för det mesta nära noll, vilket innebär att könsskillnaderna i den årliga omräkningen ofta är små i relation till de stora svängningarna i premiepensionsbeloppen. Av figuren framgår också att under de år där premiepensionsbeloppen ökat i genomsnitt har männens ökning oftast varit något högre än kvinnornas, med undantag för 2015, 2018, 2019 och 2026 då skillnaden i princip är obefintlig. Under de år där premiepensionsbeloppen minskat i genomsnitt har kvinnorna oftast haft en något mindre minskning än männen. Skillnaden ökar vissa år när marknadsutvecklingen varit mer kraftig. Mönstret är förenligt med att män i genomsnitt har en något större andel av premiepensionskapitalet i placeringar med högre risk än kvinnor, vilket tenderar att ge lite större uppgångar vid positiva år men också lite större nedgångar vid negativa år.

Figur 5.4 nedan visar genomsnittet och spridningen i procent av årsomräkningarna. De betydande negativa förändringarna åren 2002–2004 förklaras till stor del av utvecklingen på de finansiella marknaderna under dessa år. Värdeutvecklingen på de fonder som premiepensionsmedlen var placerade i var då ofta negativ vilket påverkade pensionsbeloppen vid efterföljande års omräkning. Åren därefter, 2005–2006, var utveckling på de finansiella marknaderna starkt positiv. Vid årsomräkningen för 2006 ökade premiepensionsbeloppen med 20 procent i genomsnitt. Även under 2021, 2023 och 2024 var det många som hade relativt hög värdeutveckling på sina premiepensionskonton till följd av de starka börsåren, vilket också slog igenom på beloppen 2022 respektive 2024 och 2025. För 2023 var dock utvecklingen på pensionsbeloppen negativ för de flesta till följd av ett svagt börsår 2022. För de allra flesta ökade pensionerna bara svagt under 2026 till följd av ett sämre börsår 2025. Det kan jämföras med den tydligare ökningen 2025, som till stor del berodde på starkare aktiemarknadsutveckling under 2024.

Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att årsomräkningen inte fullt ut speglar värdeutvecklingen under föregående kalenderår. Omräkningen görs i december och beräkningen utgår därför inte från ett helt kalenderår. Det innebär att förändringar under året innan kan slå igenom ofullständigt (eller med fördröjning) i årsomräkningarna.

Variationen i den genomsnittliga förändringen av pensionsutbetalningen har minskat med tiden. Det kan förklaras av att variationen i den årliga värdeutvecklingen i fondförsäkringsrörelsen och AP7 Såfa varit mindre för pensionärer efter 2010. Detta kan i sin tur bero på införande av generationsprofil i AP7 Såfa år 2010, ett upplägg som även finns i en del andra fonder på fondtorget. En generationsprofil innebär att tillgångarna i fonden gradvis skiftar över till räntebärande värdepapper som har en lägre risk i takt med ökande ålder. Upp till och med 55 års ålder består AP7 Såfa av 100 procent AP7 Aktiefond. Från 56 års ålder minskar andelen aktiefond med 3 till 4 procent per år medan andelen räntefond ökar med motsvarande. På så sätt utsätts spararna för allt mindre risk upp till 75 års ålder då fördelningen stannar på två tredjedelar räntefond och en tredjedel aktiefond. I takt med att pensionärskollektivet i AP7 Såfa har blivit äldre, har delar av pensionärernas premiepensionsmedel placerats om till räntebärande värdepapper i AP7 Räntefond. AP7 Såfas andel av premiepensionsmedlen i fondförsäkring har också ökat kontinuerligt till följd av att antalet som väljer fonder själva har minskat.

De relativt stora procentuella förändringarna de första åren innebar dock små förändringar i kronor räknat, vilket visas i Figur 5.5. Medan spridningen i procent minskat över tiden, som visades i figur 5.4 ovan, framgår här att spridningen i kronor räknat istället ökat. Det är förväntat eftersom för varje år som går har de nyblivna pensionärerna mer premiepensionsmedel, och den procentuella förändringen får därmed större genomslag på premiepensionsbeloppen. Detta framgår tydligt i beloppsförändringarna de senaste åren, medan de relativt stora procentuella förändringarna åren före 2010 inte innebar några särskilt stora förändringar i kronor räknat.

Sammantaget visar denna rapport att premiepensionens utfall är en produkt av tre samverkande komponenter: marknadsutvecklingen, systemets regler (avgifter, arvsvinster, årsomräkning) och individernas val (fondval, uttagsålder, uttagsnivå och försäkringsform).

På övergripande nivå fortsätter premiepensionen att präglas av sin grundlogik att den har högre förväntad avkastning än indexeringen i inkomstpensionen, men att den också resulterar i större variationer över tid. Det är precis den riskspridning som varit en bärande tanke i konstruktionen av den allmänna pensionen. Samtidigt innebär marknadsberoendet att enskilda år kan avvika väsentligt, vilket understryker vikten av att tolka årssiffror i sitt sammanhang och inte som ett facit för långsiktig utveckling.

Anledningen till att resultaten skiljer sig mellan pensionssparare och pensionärer beror i grunden på att de befinner sig i två olika faser av premiepensionen, sparandefasen respektive utbetalningsfasen. Under de olika faserna skiljer sig kassaflöden, produktval och sättet att beräkna pensionen åt. Pensionssparares kapital påverkas av löpande insättningar. För pensionärer minskar dock premiepensionskapitalet i takt med utbetalningarna, samtidigt som kapitalet fortsatt påverkas av marknadsutvecklingen. Detta gör att samma marknadsår kan påverka en pensionssparare och pensionär olika. Pensionärer ställs dessutom inför ett ytterligare val. Fram till uttag ligger kapitalet i fondförsäkring, men vid pensionering kan individen välja att föra över kapitalet till traditionell försäkring. Värdeutvecklingen i traditionell försäkring är även svårare att jämföra mot fondförsäkring då värdena i traditionell försäkring uppdateras månadsvis och avkastningen fastställs i efterhand. Arvsvinster och årsomräkningar får olika genomslag för pensionssparare och pensionärer. Arvsvinster tilldelas i proportion till kontovärde och dödsrisk och blir därför viktigare med stigande ålder. Under 2025 förstärktes även detta av övergången till månadsvis arvsvinsttilldelning, eftersom det innebär en ovanligt stor arvsvinsttilldelning under kalenderåret, med störst effekt i högre åldrar.

Resultaten måste också tolkas mot bakgrund av att pensionsutbetalningar beräknas och räknas om på sätt som skiljer sig från de sätten som styr värdeutvecklingen i pensionskapitalet. Utbetalningarnas förändring påverkas inte bara av kapitalets värdeförändring, utan även av faktorer som uttagsålder, uttagsnivå, delningstal (livslängdsantaganden) och årsomräkningar, inklusive förskottsräntan. Sammantaget gör detta att pensionärernas resultat i högre grad speglar utbetalningslogiken, medan pensionsspararnas resultat i högre grad speglar uppbyggnad och placeringsutfall under spartiden.

Ett genomgående resultat i rapporten är att förvalsalternativet (AP7 Såfa) i genomsnitt har stått sig väl i ett långsiktigt perspektiv. Gruppen med egna fondval uppvisar stor spridning i värdeutvecklingen, där vissa får högre värdeutveckling än de i förvalet, men många har fått en lägre. År 2025 var dock inte fullt jämförbart med tidigare år på grund av övergången till månadsvis tilldelning av arvsvinster som särskilt påverkar äldre pensionssparare och pensionärer.

Blickar man framåt finns det flera händelser och utvecklingar som kommer att göra det viktigt att fortsätta följa upp premiepensionens utveckling:

• När månadsvisa arvsvinster blivit en normalitet blir det viktigt att följa hur ålders- och kohortmönster ser ut 2026–2027 jämfört med 2025, för att skilja engångseffekter från mer stabila mönster.

• Fondtorgsnämndens upphandlingar och de omplaceringar som dessa kommer att resultera i kommer att påverka både avgiftsnivåer och fondutbud. Detta talar bland annat för att kommande analyser fortsatt bör göra försiktiga tolkningar av skillnader mellan egna fondval och förval.

• Den pågående statliga utredningen Dir. 2025:48 analyserar hur premiepensionssystemets försäkringsformer fungerar under utbetalningstiden. Eventuella förslag från utredningen kan, om de genomförs, komma att påverka pensionsspararnas och pensionärernas valmöjligheter.

Denna rapport baseras på data som genererats från Pensionsmyndighetens databaser Pluto och Pedal. Pluto innehåller individspecifik information om pensionsspararnas och pensionärernas pensionsrätter samt hur deras premiepensionsmedel är placerat, inklusive de transaktioner och den handel som sker med fonder i fondförsäkring, medan Pedal innehåller en förädling av denna data och även annan kundspecifik information, till exempel kön och ålder.

Beskrivningen av pensionsspararna och pensionärerna grundas i huvudsak på data för hela populationen i försäkringskollektivet inom premiepensionen. Undantagna är kapitlena som handlar om värdeutvecklingen för individerna. I dessa kapitel har populationen begränsats till individer med ett premiepensionskapital högre än 20 000 kronor i slutet av 2025. Extremvärden som har uppstått på grund av särskilda omständigheter, till exempel retroaktiva ändringar av pensionsrätter som orsakar onormala kassaflöden, kan finnas i materialet.

Om inget annat anges i rapporten är det data per den 31 december 2025 som presenteras. Synonymer för denna tidpunkt är ”vid utgången av 2025” och ”i slutet av 2025”. De siffrorna som anges inom parentes avser motsvarande uppgifter för 2024.

De premiepensionsmedel för icke fastställda pensionsrätter som avsätts för pensionsspararen varje månad förvaltas tillfälligt av Pensionsmyndigheten fram till dess att pensionsmedlen placeras på spararens premiepensionskonto. Denna placering sker en gång per år och då fördelas medlen i förvalet AP7 Såfa eller i enlighet med den senast valda fördelningen av fonder för dem med eget fondval. Avkastningen på pensionsmedlen före placering i premiepensionsförsäkringen beror på utfallet av den tillfälliga förvaltningen, men det är avkastningen i fondförsäkringen som har den avgörande betydelsen för värdeutvecklingen. De avgifter som betalas till Pensionsmyndigheten och fondförvaltare samt de återförda förvaltningsavgifterna (rabatter) påverkar också avkastningen.

När det sker ett kapitalflöde i en premiepensionsförsäkring är det inte tillräckligt att jämföra ett ingående och utgående portföljvärde för att mäta avkastningen. Det beror på att det utgående premiepensionskapitalet inte bara påverkas av marknadsvärdering utan även av fortsatta in- och utbetalningar. För att ge en korrekt beskrivning av hur avkastningen på premiepensionskapitalet har utvecklats under flera perioder behöver avkastningen vägas samman på något sätt. De allmänt vedertagna mått som används i rapporten är tidsviktad avkastning och kapitalviktad avkastning. Tidsviktad avkastning mäter hur avkastningen har utvecklats för fonden, medan kapitalviktad avkastning visar avkastningen för pensionsspararen. Nedan följer en förenklad beskrivning av de två måtten.

En utförligare beskrivning av de olika måtten finns i dokumentet: Det allmänna pensionssystemets värdeutveckling.

Tidsviktad avkastning

För att mäta avkastningen för en fond används tidsviktad avkastning. Måttet rensar bort effekterna av in- och utflöden av kapital, det vill säga huruvida det har kommit in nya pensionsrätter eller att det har betalats ut avgifter inverkar inte på den framräknade avkastningen. Tidsviktad avkastning mäter alltså avkastningen för en insatt krona under en viss tidsperiod. När tidsviktad avkastning beräknas för en period vägs avkastningen för delperioderna samman med lika vikter. En delperiod utgörs av tiden mellan två kassaflöden.

Tidsviktad avkastning kan användas för rättvisande jämförelser av avkastningen mellan fonder där fondförvaltare inte kan avsätta mer kapital vid goda avkastningsförhållanden eller omvänt. Måttet kan även användas för att jämföra med relevanta marknadsindex eller med andra förvaltares avkastning.

I premiepensionen kan inte pensionsspararen fritt bestämma in- eller utflödet av kapital till premiepensionsförsäkringen. Däremot avgör spararen om och när de placerade pensionsmedlen ska föras över till en annan fond. Fondförvaltarna på fondtorget har inget inflytande över kapitalflödet från premiepensionen till fonderna på fondtorget.

Kapitalviktad avkastning

För att mäta värdeutvecklingen på en premiepensionsförsäkring används kapitalviktad avkastning, det vill säga genom en framtagen internränta. Internräntan kan i detta fall jämföras med den ränta som skulle ha bidragit till att generera värdet på premiepensionskapitalet om motsvarande belopp av intjänade pensionsrätter istället hade placerats på ett bankkonto.

Kapitalviktad avkastning tar hänsyn till kapitalflödet i premiepensionsförsäkringen genom att väga samman avkastningen med det premiepensionskapital som finns under motsvarande period. Det innebär att avkastningen under perioder där det förvaltade kapitalet varit stort väger tyngre i beräkningen än avkastningen under perioder då kapitalet varit litet. De kapitalflöden som påverkar kapitalviktad avkastning är inbetalade pensionsrätter, räntan på de preliminära pensionsrätterna som erhålls under den tillfälliga förvaltningen, avkastningen på fonderna i portföljen, förvaltningsavgiften till fondbolagen, rabatten på förvaltningsavgiften, tilldelning av arvsvinster, administrationsavgiften till Pensionsmyndigheten samt pensionsutbetalningar.

Notera att pensionssparare som valt samma fond men haft olika kapitalflöden på sina konton, t ex i form av inbetalda pensionsrätter och arvsvinster, kommer att uppvisa olika kapitalviktad avkastning fast de har placerat sitt kapital i samma fond. Den kapitalvägda avkastningen kan därför inte användas för att jämföra sparare som investerat i samma fond. När kapitalviktad avkastning beräknas söks den så kallade internräntan. Internräntan är den diskonteringsränta som resulterar i att nuvärdet av alla kassaflöden, inklusive portföljens utgående värde, precis motsvarar portföljens ingående värde.

För att beräkna internräntan krävs kännedom om utgående portföljvärde (marknadsvärde), alla kassaflöden till och från premiepensionsförsäkringen och dess fondportfölj, samt tidpunkten för dessa kassaflöden.