Jobbonärer 2025: En analys av trender och effekter

Det talas allt oftare om jobbonärer, personer som får sin inkomst från både arbete och pension samtidigt. Tidigare pratade man ofta om att “gå i pension”, vilket ofta var synonymt med att sluta arbeta. Nu pratar man allt som oftast om att “börja ta ut sin pension”, vilket mer inbjuder till möjligheten att fortsätta arbeta. Enligt Institutet för språk och folkminnen var ordet jobbonär med på Nyordslistan 2021.

Det allmänna pensionsuttaget är flexibelt och kan i dagsläget påbörjas från 63 år, antingen helt eller partiellt. Det går även att pausa pensionen efter påbörjat uttag. Lagen om anställningsskydd har gjort att äldre har rätt att stanna kvar på arbetet tills hen fyller 69 år, men om både arbetsgivaren och den anställde är överens finns det inget som hindrar att den anställde stannar kvar ännu längre. Olika arbetspooler med inriktning på äldre har gjort det ännu enklare att kombinera arbete med pensionsuttag. Skatten för de som fortsätter arbeta året efter att hen har uppnått ålder för grundskydd har sänkts, vilket gör det mer fördelaktigt att arbeta som äldre¹. På arbetsinkomster upp till cirka 296 000 kronor per år är skatten under 8 procent (2023).

Tidigare var det vanligare att individer gick i pension vid 65 år, vilket var normen. När det nya pensionssystemet infördes i början av 2000-talet blev pensionsåldern mer flexibel och det blev mer fördelaktigt att jobba högre upp i åldrarna. Under 2022 var den genomsnittliga åldern för att börja ta ut allmän pension 64,8 år. Dock hade spridningen ökat och fler började ta ut pension både före och efter 65 år. Under 2023 ökade den genomsnittliga pensionsåldern till 66 år, vilket berodde på de olika pensionsrelaterade åldershöjningar som trädde i kraft under 2023.

Valet att fortsätta förvärvsarbeta påverkas inte enbart av regler för pensionsuttag. Snittåldern för utträde ur pensionsrättsintjänande sjönk till 65,5 år under 2020, vilket huvudsakligen berodde på Coronapandemin. Under 2022 ökade utträdesåldern till 67,1 år, vilket till stor del berodde på återhämtningen efter Coronapandemin, med viss eftersläpning. Under 2023 sjönk utträdesåldern ur pensionsrättsintjänande till 65,5 år, vilket berodde på den höga inflationen, som i sin tur påverkar arbetsmöjligheterna och löneutvecklingen i samhället.²

Det finns alltså många faktorer som påverkar både valet att börja ta ut pension och valet att fortsätta förvärvsarbeta, vilket indirekt påverkar valet att vara jobbonär. Vi vet ofta vad som är på gång i form av åldershöjningar och skattesänkningar, men det är svårt att sia om framtida konjunktursvängningar och pandemier. Under 2024 minskade medelpensioneringsåldern till 65,5 år, vilket berodde på att många av de som påverkades av 2023 års åldershöjningar istället tog ut pensionen under 2024. Hur det kommer att påverka antalet och andelen jobbonärer återstår att se.

Den här rapporten är en uppdaterad kortversion av den längre rapporten Jobbonärer 2024: En analys av trender och effekter som publicerades i slutet av 2024. Den största skillnaden är att rapporten är uppdaterad med siffror för 2023. Några av figurerna och tabellerna är borttagna och texten är något nedkortad. Sifferunderlag till flertalet av de borttagna tabellerna finns dock som tabellbilaga i slutet av rapporten.

Målgruppen för rapporten är i första hand beslutsfattare och andra personer och organisationer som arbetar med pensionsfrågor. Rapporten vänder sig även till den intresserade allmänheten som önskar information om det allmänna pensionssystemet.

Det finns ingen bestämd definition av hur en jobbonär ska definieras. Pensionsmyndigheten har i den här rapporten valt att definiera en jobbonär som en person som tar ut svensk allmän pension samtidigt som hen har en pensionsgrundande inkomst. Vidare ska personen ha ett uttag av svensk allmän pension i december året innan. Personer som inte är folkbokförda i Sverige är exkluderade från rapporten och personer som enbart har 25 procents uttag av premiepension i kombination med en förvärvsinkomst räknas inte som jobbonärer. Detta gör att individer som under samma år har en förvärvsinkomst och ett uttag av allmän pension som inte avser deras första pensioneringsår inkluderas. Personer 62 år och uppåt är inkluderade.

Det har på senare tid gjorts undersökningar och skrivits artiklar och rapporter som berör begreppet jobbonärer. Dessa har oftast definierat en jobbonär på årsbasis, genom att titta på om hen har en pensionsinkomst samma år som hen har en förvärvsinkomst, ibland även i kombination med att hen ska ha haft en pensionsinkomst året innan.

Både Pensionsmyndigheten och Inspektionen för Socialförsäkringen inkluderar personer som har en förvärvsinkomst året efter att hen började ta ut pension, medan Alecta och Kansliet för hållbart arbetsliv även inkluderar personer som har en förvärvsinkomst samma år som personen börjar ta ut pension. Ett problem med den första definitionen är att en person kan ta ut pension och förvärvsinkomst under ett helt år utan att definieras som jobbonär eftersom hen inte tog ut pension i december året innan. Ett problem med den senare definitionen är att en person som först förvärvsarbetar och sedan slutar arbeta och börjar ta ut pension under samma kalenderår definieras som jobbonär, trots att personen inte har haft förvärvsinkomst och pension samtidigt. Det finns således både fördelar och nackdelar med båda sätten att definiera en jobbonär.

I detta kapitel redovisas antal och andel jobbonärer, pensionärer samt förvärvsarbetande. I tabell 1 presenteras antal uppdelade på kön och ålder från 62 till 85 år för år 2023. I och med att pensionsåldern höjdes till 63 år under år 2023 kan personer som är 62 år inte definieras som vare sig pensionärer eller jobbonärer. Personerna som fyllde 63 år under 2023 kunde ta ut pension under år 2022 och kan därmed definieras som jobbonärer under 2023.

Det fanns totalt 269 000 jobbonärer år 2023 i åldrarna 62 - 85 år. Detta innebär att 12 procent av Sveriges äldre befolkning var jobbonärer. Motsvarande siffra för 2022 var 263 000 jobbonärer. Eftersom vi bara har inkomstuppgifter om personer födda 1938 eller senare, innebär det att siffran för 2022 inte inkluderar personer som har fyllt 85 år.

Antalet jobbonärer var som högst i åldersklasserna 66, 67 och 68 år och minskade sedan med stigande ålder. I åldersklassen 80 - 85 år fanns det 13 000 personer som fortfarande var jobbonärer. Knappt 1000 av dessa var 85 år (2023).

Det fanns fler manliga än kvinnliga jobbonärer i samtliga åldersklasser, medan antalet förvärvsarbetande var ungefär lika många för båda könen. Antalet förvärvsarbetande utan allmän pension var 306 000 personer för åldrarna 62 - 85 år och minskade successivt med stigande ålder. En tredjedel av dessa var dock 62 år och kunde därmed inte ta ut någon allmän pension under 2023. Det fanns knappt 200 personer i åldrarna 75 - 85 år som enbart förvärvsarbetade utan att ta ut någon svensk allmän pension.

Totalt fanns det knappt 48 000 personer som tillhörde gruppen övriga. Dessa personer fick sin inkomst från tjänstepension, privat pension, utländsk pension eller på annat sätt. Det finns även några kvinnor i den gruppen som enbart hade änkepension. Även personer som inte har uppnått åldern för grundskydd och som har en viss typ av sjuk- eller aktivitetsersättning som inkluderas i pensionsgrundande belopp (ej inkluderat i pensionsgrundande inkomst) räknas till övriga. Antalet i gruppen övriga var som högst bland de yngre äldre och minskade sedan med stigande ålder.

I figur 1 nedan presenteras andelen förvärvsarbetande, jobbonärer, pensionärer samt övriga för olika åldrar.

Andelen jobbonärer var som högst i åldersklasserna 66, 67 och 68. Detta gäller för både män och kvinnor. I de högre åldersklasserna var andelen jobbonärer högre bland män än bland kvinnor. Andelen förvärvsarbetande minskade med stigande ålder för båda könen och var relativt lika bland män och kvinnor oavsett ålder.

I snitt har män haft en högre utträdesålder ur arbetskraften än kvinnor, vilket även kan vara en bidragande orsak till att andelen jobbonärer är högre bland män än bland kvinnor. Dock är skillnaden i snittålder marginell för utträde ur lönearbete och utträde ur intjänande till pensionsrätt. År 2023 var kvinnor i snitt ett halvt år äldre än män när de utträdde ur intjänande till pensionsrätt.⁴

Fler kvinnor än män har sjukersättning, vilket även kan förklara varför färre kvinnor förvärvsarbetar vid högre åldrar. Sjukersättning betalas inte ut till en person som har uppnått ålder för grundskydd, utan personen får då istället börja ta ut sin pension, ofta i form av garantipension. Detta innebär att en person med sjukersättning har begränsade möjligheter att bli jobbonär.

Andelen egenföretagare är generellt högre bland jobbonärerna än bland befolkningen totalt. Det är även vanligare att män är egenföretagare än att kvinnor är det. Detta är troligtvis en av förklaringarna till varför fler män än kvinnor var jobbonärer. Sysselsättningsgraden är generellt högre bland äldre män jämfört med bland äldre kvinnor, vilket kan förklara varför andelen jobbonärer är högre bland män än bland kvinnor

I tabell 2 nedan presenteras en tidsserie för hur andelen förvärvsarbetande, jobbonärer och pensionärer har utvecklats under tolv år (62 - 74 år).

Andelen jobbonärer har ökat marginellt från 2022, från 15,2 procent till 15,5 procent, men är i princip på samma nivåer. Sett till hela tidsperioden har andelen jobbonärer ökat med 23 procent mellan 2012 och 2023. I snitt har andelen jobbonärer ökat med 2 procent per år.

För både män och kvinnor har andelen jobbonärer ökat mellan år 2012 och år 2023. Andelen kvinnliga jobbonärer har ökat med 40 procent till 13,6 procent medan andelen manliga jobbonärer har ökat med 13 procent till 17,5 procent. Andelen kvinnliga jobbonärer har alltså ökat betydligt mer än andelen manliga, men andelen manliga jobbonärer är fortfarande nästan 30 procent högre.

Höjningen av lägsta pensionsålder från 62 till 63 år innebar att vi fick en årskull färre som kunde definieras som pensionärer under 2023. Detta är troligtvis en bidragande orsak till att andelen pensionärer sjönk med ett par procentenheter jämfört med tidigare år, från 63 procent till 59,5 procent mellan 2022 och 2023. Även höjningen av lägsta ålder för att ta del av grundskyddet kan ha påverkat detta.

Andelen förvärvsarbetande steg med några procentenheter från 19,2 procent till 21,9 procent, en ökning med 14 procent under samma period. Detta kan ha att göra med att personer tvingades kvar i arbetskraften, då de inte kunde ta ut sin allmänna pension. Även andelen övriga har ökat (från 2,5 procent till 3,1 procent).

Höjningen av lägsta ålder för att ta ut pension påverkade inte antalet årskullar som kunde definieras som jobbonärer, eftersom personerna som fyllde 63 år under 2023 kunde ta ut pension året innan och därmed kunde definieras som jobbonärer under 2023. Den marginella ökningen av jobbonärer berodde därmed inte på höjningen av lägsta pensionsålder. Hur höjningen av lägsta ålder att ta ut pension påverkar andelen jobbonärer vet vi först när siffrorna för 2024 blir klara.

I figur 2 visas utvecklingen över tid motsvarande det som redovisas i tabell 2.

Här syns skillnaden mellan kvinnor och män tydligt. Andelen kvinnliga förvärvsarbetande har hela tiden varit högre än andelen kvinnliga jobbonärer. Bland männen har andelen förvärvsarbetande varit högre än andelen jobbonärer i början och i slutet av undersökningsperioden, men mellan 2015 och 2019 var andelen manliga förvärvsarbetande och andelen manliga jobbonärer i princip lika höga.

Andelen manliga förvärvsarbetande och andelen kvinnliga förvärvsarbetande har varit ungefär lika höga och har följt samma utveckling under vår undersökningsperiod. Även i gruppen övriga är andelen kvinnor och andelen män i princip lika stora. Skillnaden mellan kvinnor och män är i princip att en större andel av männen med en utbetalning av allmän pension även hade en förvärvsinkomst och alltså var jobbonärer.

Utvecklingen för andelen kvinnliga och andelen manliga jobbonärer följer samma mönster, men andelen män har hela tiden varit ett par procentenheter högre. Omvänt gäller för andelen pensionärer, där andelen kvinnliga pensionärer hela tiden har varit ett par procentenheter högre än andelen manliga pensionärer.

Både andelen manliga och andelen kvinnliga jobbonärer minskade under åren 2020 och 2021 för att sedan öka igen under 2022 och 2023. Andelen förvärvsarbetande ökade alla åren under samma tidsperiod. Det totala antalet personer över 62 år som förvärvsarbetade, inklusive jobbonärerna, minskade dock under 2020 och 2021. Enligt Arbetskraftsundersökningen⁵ mattades sysselsättningsgraden av bland 70-74-åringar under Coronapandemin, vilket kan förklara en del av minskningen under dessa två år. Värt att notera är att andelen förvärvsarbetande har varit högre än andelen jobbonärer för samtliga år, inklusive åren före 2021 då även 62-åringar kunde definieras som jobbonärer.

Höjningen av lägsta pensionsålder från 62 till 63 år som skedde under 2023 är en bidragande orsak till att andelen förvärvsarbetande ökade och andelen pensionärer minskade. Även höjningen av ålder för att kunna ta del av grundskyddet från 65 till 66 år kan ha påverkat. Pensionsåldershöjningen kan även vara en av förklaringarna till varför andelen övriga har ökat under 2023. Höjningen av lägsta pensionsålder har dock inte påverkat andelen jobbonärer under 2023.

I det här kapitlet presenteras jobbonärernas inkomster. Två typer av inkomster tas upp: förvärvsinkomster och pensionsinkomster.

Som förvärvsinkomster avses inkomst från anställning samt inkomst från näringsverksamhet. Inkomster från förvärvsinkomst och näringsverksamhet är pensionsgrundande upp till en taxerad inkomst på 8,07 inkomstbasbelopp (599 600 kronor år 2023), men även belopp över gränsen är inkluderade i kapitlet. Den undre gränsen för att inkomsten ska vara pensionsgrundande är 42,3 procent av prisbasbeloppet (22 208 kronor år 2023), men eftersom definitionen av en jobbonär är att personen ska ha haft en inkomst över denna gräns (i kombination med ett pensionsuttag), så exkluderas personer med en inkomst under gränsen (dessa räknas istället som pensionärer).

Med pensionsinkomster menas pension från det svenska allmänna pensionssystemet: inkomstpension, tilläggspension, garantipension, premiepension, inkomstpensionstillägg samt tillägg till det allmänna pensionssystemet i form av äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg till pensionärer inklusive särskilt bostadstillägg. Olika typer av efterlevandepension (såsom till exempel änkepension) är inte inkluderade.

Kapitalinkomster samt förvärvsinkomster från utlandet är inte inkluderade. Inte heller tjänstepension, privat pension eller pension från utlandet. Syftet är inte att ge en komplett bild av jobbonärernas ekonomiska situation, utan att titta på jobbonärernas förvärvsinkomster och svenska allmänna pensionsinkomster.

Inkomsterna, både från pension och från förvärvsarbete, skiljde sig åt mellan olika jobbonärer. I figur 3 presenteras kombinationen av pension och förvärvsinkomst för jobbonärer för år 2023. Personerna som återfinns under det gråa strecket har haft en högre pensionsutbetalning än förvärvsinkomst och personerna som återfinns över det gråa strecket har haft en högre förvärvsinkomst än pensionsutbetalning. Flest personer återfinns där det är som mest mörkrött i diagrammet. Den horisontella streckade linjen motsvarar medianförvärvsinkomsten för jobbonärer och den vertikala punktade linjen motsvarar medianpensionen för jobbonärer.

De flesta jobbonärer hade en pension på mellan 150 000 och 250 000 kronor och en förvärvsinkomst på upp till 200 000 kronor per år. Dock fanns det en stor spridning och enstaka personer har haft över 2 000 000 kronor i förvärvsinkomst eller över 500 000 kronor i pension. Att spridningen var större för förvärvsinkomsten än för pensionen är väntat, eftersom lönespridningen generellt är större än spridningen av utbetalningen av allmän pension. Majoriteten hade högre pension än förvärvsinkomst, men enstaka jobbonärer hade en förvärvsinkomst som var betydligt högre än deras pensionsinkomster. Detta beror på att det finns ett tak i intjänande till den allmänna pensionen som gör att pensionsutbetalningarna inte kan bli hur höga som helst. Något sådant tak finns inte för förvärvsinkomster.

I tabell 3 presenteras olika spridningsmått för pensionsinkomster och förvärvsinkomster för jobbonärer i relation till pensionärer och förvärvsarbetande (62 - 85 år).

Generellt var pensionerna högre än förvärvsinkomsterna, både för manliga och kvinnliga jobbonärer. Medianpensionen var 211 000 kronor för de manliga jobbonärerna medan medianförvärvsinkomsten var 130 000 kronor. För de kvinnliga jobbonärerna var medianpensionen 190 000 kronor och medianförvärvsinkomsten 113 000 kronor.

De högsta inkomsterna för jobbonärer återfanns dock bland förvärvsinkomsterna och inte bland pensionerna. Var tionde manlig jobbonär hade en förvärvsinkomst på 415 000 kronor eller mer samtidigt som var tionde manlig jobbonär hade en pension på 280 000 kronor eller mer. Inkomsterna hos kvinnliga jobbonärer ger en liknande bild, där var tionde hade en förvärvsinkomst på 347 000 kronor eller mer och var tionde hade en pension på 252 000 kronor eller mer.

Även de lägsta inkomsterna för jobbonärer återfanns bland förvärvsinkomsterna. Var tionde manlig jobbonär hade en förvärvsinkomst på 34 000 kronor eller mindre samtidigt som var tionde manlig jobbonär hade en pension på 141 000 kronor eller mindre. Bland de kvinnliga jobbonärerna hade var tionde en förvärvsinkomst på 33 000 kronor eller mindre samtidigt som var tionde hade en pension på 131 000 kronor eller mindre.

Jobbonärerna hade en högre pension än de renodlade pensionärerna. Detta kan bero på flera saker, men en förklaring kan vara att det är lättare att jobba högre upp i åldrarna för en person som har haft ett jobb som är fysiskt mindre krävande, jämfört med en person som har haft ett mer fysiskt krävande jobb. Ett fysiskt mindre krävande jobb är oftare associerat med en högre lön, vilket i sin tur genererar en högre pension.

Förvärvsinkomsten var lägre bland jobbonärerna än bland de förvärvsarbetande som inte tog ut någon pension. Detta kan bero på flera olika saker, till exempel deltidsjobb, skillnader i ålder eller att en person med hög förvärvsinkomst väljer att skjuta på sitt pensionsuttag. Detta har dock inte undersökts närmare.

I tabell 4 presenteras jobbonärernas antal och förvärvsinkomster i relation till den totala befolkningens antal och förvärvsinkomster (0 - 85 år).⁶

269 000 personer eller 4,3 procent av Sveriges befolkning med en förvärvsinkomst var jobbonärer under år 2023. I snitt hade de en förvärvsinkomst på 182 000 kronor, vilket utgjorde 47 procent av den genomsnittliga förvärvsinkomsten för samtliga personer med en förvärvsinkomst. Jobbonärernas totala förvärvsinkomst var 49 miljarder kronor, vilket utgjorde 2 procent av den totala förvärvsinkomsten hos samtliga personer med en förvärvsinkomst. Andelen om 2 procent har varit konstant under de senaste sex åren.

För Sveriges totala förvärvsinkomster utgjorde jobbonärernas förvärvsinkomster en relativt liten del, men för den enskilda jobbonären var förvärvsinkomsten av större betydelse. Jobbonärernas förvärvsinkomster har därmed en relativt liten påverkan på pensionssystemet, inkomstskatter och statsbudgeten.

En genomsnittlig jobbonär hade en förvärvsinkomst på 182 000 kronor och en allmän pension på 202 000 kronor under år 2023. För en jobbonär som fortsätter att arbeta under ett extra år beräknas den inkomstgrundande pensionen i genomsnitt höjas med 1 procent, vilket motsvarar cirka 2 100 kronor per år eller cirka 170 kronor per månad före skatt. Den största ekonomiska vinsten för en jobbonär är därmed den förvärvsinkomst som jobbonären får under året hen fortsätter att arbeta och inte ökningen i inkomstgrundad pension. Om personen istället hade fortsatt att arbeta heltid och skjutit upp pensionsuttaget ett år hade det lett till en högre pension om cirka 6-8 procent, i det här fallet cirka 16 200 kronor per år eller cirka 1 350 kronor per månad före skatt.

I Kapitel 3 presenteras statistik för jobbonärer uppdelat på kommun och län.

Gränskommunerna i Norrbotten, Värmland och Skåne har en relativt stor andel arbetspendlare eller före detta arbetspendlare, som får antingen lön eller pension från Norge eller Danmark. Inkomster från utlandet är inte med i underlaget, vilket innebär att andelen jobbonärer i dessa kommuner kan vara underskattade.

I figur 4 presenteras andelen jobbonärer 62 - 85 år uppdelade på län. Tabell med data över andel, antal och snittålder för jobbonärer samt totalt antal personer 62 - 85 år uppdelade på län återfinns i tabellbilagan.

Av hela Sveriges äldre befolkning (62 - 85 år) var 12 procent jobbonärer under år 2023. Andelen skiljde sig dock åt mellan olika län. Lägst andel jobbonärer återfanns i Västmanlands län och Södermanlands län, där var endast 10 procent av de äldre jobbonärer. I Gotlands län var det 15 procent av de äldre som var jobbonärer. Det innebär att i Gotlands län var andelen jobbonärer en och en halv gång så hög som i Västmanlands län och Södermanlands län.

I figur 5 presenteras andel jobbonärer 62 - 85 år uppdelade på kommun. Storstadsregionerna är utbrutna för ökad tydlighet. Tabell med data över andel, antal och snittålder för jobbonärer samt totalt antal personer 62 - 85 år uppdelade på kommun återfinns i tabellbilagan.

Högst andel jobbonärer återfanns i Aneby kommun och Ydre kommun som hade 19 procent respektive 18 procent jobbonärer. Lägst andel jobbonärer återfanns i Surahammar kommun, Bromölla kommun, Fagersta kommun och Hofors kommun som hade 8 procent jobbonärer vardera. Andelen jobbonärer var därmed mer än dubbelt så hög i Aneby kommun jämfört med kommunerna med lägst andel.

Vi har sett att andelen egenföretagare är högre bland jobbonärerna än bland befolkningen som helhet. I Ydre kommun och Aneby kommun fanns det relativt många egenföretagare, medan det i Surahammar kommun, Bromölla kommun, Fagersta kommun och Hofors kommun fanns relativt få. Detta kan förklara en del av skillnaden mellan kommunerna.

Det kan tilläggas att vi inte har tittat på åldersfördelningen eller könsfördelningen inom kommunerna och länen, vilket kan påverka andelen jobbonärer. En kommun med en stor andel personer som är mellan 65 och 66 år kommer troligtvis ha en större andel jobbonärer än en kommun med en stor andel över 70 år. I en liten kommun kan även en liten ökning i antal jobbonärer göra att andelen jobbonärer ökar relativt mycket.

Tabell 1: (K) innebär att siffran avser kvinnor, (M) innebär att siffran avser män, (S) innebär att siffran avser samtliga

Tabell 2: (K) innebär att siffran avser kvinnor, (M) innebär att siffran avser män, (S) innebär att siffran avser samtliga

Tabell 6: (pension) innebär att siffran avser pensionsutbetalning, (lön) innebär att siffran avser förvärvsinkomst

Tabell 7: (kr) innebär att siffran avser svenska kronor, (mdkr) innebär att siffran avser miljarder svenska kronor