Sammanfattning
Utgör de garanterade beloppen i premiepensionens traditionella försäkring en reell risk för staten?
Pensionsmyndigheten ska enligt Socialförsäkringsbalken tillhandahålla en livränta med garanterade belopp, en så kallad traditionell försäkring, till de pensionssparare som begär det. Övergång kan ske tidigast då premiepensionen börjar betalas ut. Den finansiella risken för att tillgångarna inte räcker för att betala de garanterade beloppen övergår till Pensionsmyndigheten.
Utifrån ett antal kriterier så som storleken på kapitalet, ålder på individen i fråga och antaganden om dödlighet, avkastning och kostnader beslutar Pensionsmyndigheten ett garanterat månadsbelopp, ett nominellt fast belopp som myndigheten garanterar att försäkringstagaren ska få utbetalt resten av sitt liv. För att inte lova något som innebär ”för stor risk” för staten används försiktiga antaganden vid beräkningen. En värdering av garantin med realistiska antaganden ger försäkringens reserv (livförsäkringsavsättning), som till en början är lägre än det belopp den försäkrade satt in.
Rapportens slutsats är att risken för insolvens är minimal tack vare befintligt regelverk, matchningsstrategi och den idag höga solvensen om ca 180. Det finns en åtgärdstrappa med åtgärder som ska vidtas vid en solvens som sjunker oroväckande lågt, men fortfarande över 100. Det finns en hantering för underskott på enskilda försäkringar.
Vid varaktig insolvens är det inte reglerat vad som ska hända, men vår bedömning är att i första hand Pensionsmyndigheten, så som försäkringsgivare ska tillskjuta de belopp som krävs, och finansiera det med avgifter tagna från fondförsäkringen, de vill säga pensionssparare och pensionärer i den försäkringen.
