Nyblivna pensionärers kompensationsgrader
- svar på regeringsuppdrag 2026

Den här rapporten handlar om kompensationsgrader för nyblivna pensionärer, det vill säga hur stor pensionen är jämfört med den inkomst en person hade innan han eller hon gick i pension. Rapportens analys och slutsatser kan sammanfattas i följande punkter:

• Den sjunkande trenden har vänt – nu ökar kompensationsgraderna.
• En orsak till högre kompensationsgrader är de höjda åldersgränserna i det allmänna pensionssystemet.
• För medelinkomsttagare är mediankompensationsgraden för total pension, det vill säga inklusive tjänstepension, 68 procent för kvinnor och 73 procent för män (2024).
• För dem som tog ut pension vid riktåldern (66 år) var mediankompensationsgraden för allmän pension, det vill säga exklusive tjänstepension, 58 procent för kvinnor och 60 procent för män (2025).

För att höja pensionerna har riksdagen beslutat om höjningar av åldersgränser i det allmänna pensionssystemet. I denna rapport undersöks hur kompensationsgraden påverkades när åldersgränserna i den allmänna pensionen höjdes 2023. Då höjdes åldern för att tidigast ta ut allmän inkomstgrundad pension, inkomst- och premiepension, från 62 till 63 år. Samtidigt höjdes åldern för rätt till garantipension från 65 till 66 år. De som berördes av förändringen behövde således vänta ett år längre med att ta ut sin pension jämfört med föregående årskullar. Effekten på kompensationsgraderna syns därför året efter åldershöjningen, det vill säga för dem som blev pensionärer 2024.

I förra årets rapport kunde vi endast undersöka hur den höjda åldersgränsen påverkade kompensationsgraden för den allmänna pensionen. I år finns även uppgifter om tjänstepension för 2024, och därför är det nu möjligt att undersöka hur förändringen påverkar kompensationsgraden för den totala pensionen, det vill säga allmän pension och tjänstepension tillsammans.

Kompensationsgraden för den totala pensionen, inklusive tjänstepensionen, ökade mellan 2022 och 2024 för alla studerade inkomstgrupper. För låg- och medelinkomsttagare beror ökningen främst på högre allmän pension. Låginkomsttagare har den högsta kompensationsgraden av inkomstgrupperna och har också haft den största ökningen av kompensationsgraden sedan 2022. För hela gruppen som blev pensionärer 2024 var mediankompensationsgraden för den totala pensionen 73 procent, vilket är 6 procentenheter högre än för hela gruppen nyblivna pensionärer 2022 (67 procent). Bland medelinkomsttagare är mediankompensationsgraden 68 procent för kvinnor och 73 procent för män 2024.

Att kompensationsgraderna ökade 2024 är förväntat eftersom många personer, framför allt bland dem med låg- och medelinkomst, efter höjningen av åldersgränsen har tvingats att skjuta upp uttaget av pension från 65 till 66 års ålder. Även senareläggning av pensionsuttag från 62 till 63 års ålder har inneburit ett senarelagt pensionsuttag för en relativt stor grupp (Figur 1 nedan). Kompensationsgraden påverkas, allt annat lika, positivt av ytterligare ett års arbete och senareläggning av pensionsuttaget. Det tjänas då in ytterligare pensionsrätter och pensionskapitalet ska fördelas över färre år, vilket höjer pensionen kraftigt och därmed kompensationsgraden. Höjda åldersgränser har på så vis motverkat den tidigare sjunkande trenden av kompensationsgrader för både allmän och total pension inklusive tjänstepension.

En relevant fråga är om de ökade kompensationsgraderna enbart beror på de höjda åldersgränserna, eller om även andra faktorer spelar in? Högre åldersgränser ger högre pensioner, både för dem som direkt påverkas och höjer sin pensionsålder och för dem som inte är direkt styrda men ändå anpassar sitt pensioneringsbeteende till den nya riktåldern. För att veta exakt hur mycket de höjda åldersgränserna har höjt kompensationsgraderna hade vi dock behövt veta vilka individer som skulle gått i pension ett år tidigare, vid 62 respektive 65 års ålder, om regelverket inte hade förändrats. Vi har i denna rapport inte gjort någon sådan skattning av vilka individer som har påverkats. Vi vet alltså att kompensationsgraderna har ökat på grund av höjningen av åldersgränserna, men inte med hur mycket. Såväl slutlönen som pensionsnivåerna, och därmed kompensationsgraden, kan ha påverkats av en rad andra faktorer, såsom ekonomisk utveckling och beteendeförändringar av olika slag. Höjningen av kompensationsgraderna 2024 kan alltså även ha andra förklaringar än bara höjningen av åldersgränserna.

I rapporten redovisar vi kompensationsgraden för födda 1958, den första årskull som berördes av riktåldershöjningen, som tog ut pension vid 66 års ålder. Vi redovisar även kompensationsgraden för födda 1957 som tog ut pension vid 65 års ålder. Jämförelsen mellan årskullarna visar dock inte effekten av ett års extra arbete för den yngre årskullen. Detta beror på att det är främst personer med garantipension och aktivitetsersättning som har senarelagt pensionsuttaget från 65 till 66 år efter riktåldershöjningen. För att se effekten av ett års extra arbete skulle det krävas att samtliga personer av de födda 1958 skulle skjuta upp sitt pensionsuttag från 65 till 66 års ålder.

Faktiska kompensationsgrader är därför inte ändamålsenliga att studera om man vill se effekten av ett års extra arbete, utan det är då mer lämpligt att använda ett teoretiskt typfall. Vi har gjort beräkningar för standardtypfallet där vi har hållit inflation, inkomstökningar och värdeutvecklingen för premiepensionen konstanta. Då ökar kompensationsgraden för total pension, inklusive tjänstepension, med 3–5 procentenheter och kompensationsgraden för allmän pension med 2–4 procentenheter för varje års senareläggning av pensionsuttaget och förlängning av arbetslivet.

Vi har inte uppgifter om tjänstepension för 2025, men vi har uppgifter om allmän pension och har därför kunnat studera förändringen av kompensationsgraden för allmän pension mellan 2024 och 2025. Vi ser då att kompensationsgraden är oförändrad eller ökar svagt för samtliga inkomstgrupper, både om vi ser till dem som tog ut pension vid 66 års ålder och när vi studerar samtliga nyblivna pensionärer. År 2025 var mediankompensationsgraden för medelinkomsttagare som tog ut allmän pension vid 66 års ålder 58 procent för kvinnor respektive 60 procent för män.

De faktiska kompensationsgraderna kan dock inte rakt av jämföras med lagstiftarens intention om 60 procents kompensationsgrad för den allmänna pensionen.¹ Denna nivå baserades på ett typfall, med 40 års intjänande med genomsnittlig lön och en inkomstutveckling som följde utvecklingen av genomsnittsinkomsten fram till pension. Det är sannolikt få, kanske inte ens en enda, verklig person som uppfyller dessa egenskaper.

I verkligheten varierar antalet arbetade år och inkomster mellan individer. Vi ser också ofta en avtagande inkomstutveckling i slutet av arbetslivet. Vi ser även en mycket stor spridning i kompensationsgrad, vilket är att förvänta sig i ett pensionssystem som baseras på individens inkomster under hela livet. Spridningen beror bland annat på att kompensationsgraden beräknas på slutlönen, medan pensionen beräknas på hela livsinkomsten och påverkas av vid vilken ålder en person börjar ta ut sin pension. Diskussionen och debatten om vad som är en tillräcklig kompensationsgrad bör därför inte handla om att kompensationsgraden ska vara på en viss nivå, utan att hänsyn tas till bland annat livsinkomst och ålder vid pensionering.

Kompensationsgrad är ett vanligt förekommande mått i pensionssammanhang. Ofta studeras den första pensionsutbetalningen i förhållande till inkomsten strax före pensionsuttaget, men det förekommer även andra mått på kompensationsgrader som omfattar andra inkomster och skatter.

Kompensationsgraden var en central aspekt vid utformningen av pensionssystemet. Ett skäl till detta var att det tidigare ATP-systemet var förmånsbestämt där pensionen, förenklat uttryckt, bestämdes av slutlönen. ATP-systemet gav en given kompensationsgrad på ungefär 60 procent (för allmän pension) vid uttag vid 65 års ålder. Vid övergången till avgiftsbaserat system fanns därför ett fokus på hur kompensationsgraden skulle förändras och vilken nivå som skulles ges vid olika typer av intjänande. En avgift på 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten beräknades ge en kompensationsgrad på 60 procent för ett typfall med 40 intjänandeår, med en medelinkomst som följer genomsnittlig inkomstutveckling och med en pensionsålder som anpassas efter livslängdsförändringar.

Lagstiftaren var medveten om att pensionerna i ett livsinkomstbaserat system med valfri pensionsålder inte skulle motsvara kompensationsgraden för typfallet. Trots intentionerna diskuteras dock kompensationsgraderna återkommande i den allmänna debatten om pensionernas tillräcklighet där faktiska pensionsutfall jämförs med den 60-procentiga kompensationsgraden som angavs i förarbetena till nuvarande pensionssystem.

I denna rapport redovisas kompensationsgrader både för typfall liknande det som användes i förarbetena, det så kallade standardtypfallet, och faktiska kompensationsgrader för nyblivna pensionärer. Fördelen med typfallsberäkningar är att de är ett bra mått på hur pensionssystemet levererar i förhållande till hur det var tänkt. Nackdelen är att måttet inte fullt ut visar hur det ser ut i verkligheten. Få personer uppfyller typfallets kriterier. Verkligheten studeras bäst genom faktiska kompensationsgrader. De faktiska kompensationsgraderna är ofta högre än de för typfallen eftersom vi antar en rak lönebana för typfallen. En rak lönebana ger en relativt hög slutlön och därmed låg kompensationsgrad. I verkligheten är inkomsterna ofta avtagande i slutet av arbetslivet, vilket höjer kompensationsgraderna.

Denna rapport är svar på uppdrag i regleringsbrevet för 2026. Pensionsmyndigheten ska redovisa faktiska kompensationsgrader i enlighet med redovisningen föregående år som rör kompensationsgrader. Föregående års uppdrag återfinns i Bilaga 4.

För att höja pensionerna har riksdagen beslutat om höjningar av åldersgränser i pensionssystemet. I denna rapport studerar vi förändringen av kompensationsgraden för total pension, inklusive tjänstepension, efter höjningen av lägstaåldern för uttag av allmän inkomstgrundad pension samt åldern för rätt till garantipension 2023. Åldersgränserna höjdes då från 62 till 63 respektive 65 till 66 år. Grupperna som påverkades av de höjda åldersgränserna 2023 fick vänta ett år med att ta ut pension. Höjningen fick därför genomslag på kompensationsgraderna först året efter, för nyblivna pensionärer 2024.

Den första årskullen som påverkades av den höjda åldersgränsen för rätt till garantipension var födda 1958 som fyllde 65 år 2023 respektive 66 år 2024. Vi har studerat vilken kompensationsgrad för total pension denna årskull fick vid 66 års ålder samt mediankompensationsgraden 2024 för samtliga nyblivna pensionärer åldrarna 63–70 år. För 2025 har vi enbart data för den allmänna pensionen, då tjänstepension har en eftersläpning i data. Vi redovisar dessa uppgifter i ett separat avsnitt i rapporten, men rapportens fokus ligger på kompensationsgrad för total pension 2024.

I detta avsnitt beskrivs kortfattat hur vi har beräknat kompensationsgraderna. Se Bilaga 2 för mer detaljer om beräkningsmetoden, såsom indexering, variabler och gränsvärden. Definitionen av kompensationsgrad som vi utgår ifrån är

För att förstå utvecklingen av kompensationsgrader över tid bör man ha med sig att kompensationsgraden är just en kvot som påverkas positivt (negativt) av en höjd (sänkt) pension. Kompensationsgraden påverkas på motsvarande sätt negativt (positivt) av en höjd (sänkt) slutlön.

I rapporten använder vi följande definitioner av pensionsinkomster

• Allmän pension: Inkomstpension, tilläggspension, premiepension, inkomstpensionstillägg och garantipension. Bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd ingår inte eftersom dessa förmåner inte räknas till den allmänna pensionen, utan är ekonomiska stöd med starkare inkomstprövning och som påverkas av hushållets inkomster.
• Tjänstepension: Uppgifterna om tjänstepension är registrerade på årsnivå till skillnad från övriga pensionsutbetalningar som är månadsuppgifter. Vi har undersökt om det finns uppgifter om tjänstepension året före nybeviljandet av inkomstpension. Detta innebär att vi kontrollerar om personer gjort ett förtida uttag av tjänstepension. I de fall det förekommer förtida uttag antas att tjänstepensionen har tagits ut för hela året då uttaget av den allmänna pensionen påbörjades. Månadsbeloppet räknas då ut som årsbeloppet, för året vid uttag av allmän pension, dividerat med 12. Om det inte gjorts ett förtida uttag av tjänstepension antas att tjänstepensionen tas ut samtidigt som inkomstpensionen.
• Total pension: Allmän pension plus tjänstepension.
• Privat pension: Privat pensionssparande med avdragsrätt, det vill säga individuellt pensionssparande (IPS) eller privat pensionsförsäkring. Ett eget sparande till pensionen kan givetvis ske även med skattade pengar, men dess effekt på kompensationsgraderna beskrivs inte i denna rapport.

I rapporten använder vi följande definition av slutlön

• Slutlön: Genomsnittet av individens pensionsgrundande inkomst de fem närmsta åren innan påbörjat pensionsuttag. I den pensionsgrundande inkomsten ingår arbetsinkomst och vissa ersättningar från socialförsäkringen.

För att se hur kompensationsgraderna har utvecklats för olika grupper, delar vi upp dataunderlaget på kön samt inkomstgrupper baserat på inkomsten åren innan pensionering.

• Låg inkomst: Individer som fem år innan pensionsuttaget har en årlig inkomst större än 0,423 prisbasbelopp men mindre än 3 inkomstbasbelopp. Detta motsvarar ungefär en månadsinkomst större än 2 100 men mindre än 20 850 kronor (2026). (0,423 prisbasbelopp är inkomstgränsen för deklarationsplikt, lägre inkomster ger ingen pensionsgrundande inkomst.)
• Medelinkomst: Individer som fem år innan pensionsuttaget har en årlig inkomst motsvarande 3 inkomstbasbelopp eller mer och under avgiftstaket för den allmänna pensionen på 8,07 inkomstbasbelopp. Detta motsvarar en månadsinkomst på 20 850 eller mer, men mindre än 56 100 kronor (2026).
• Hög inkomst: Individer som fem år innan pensionsuttaget har en årlig inkomst motsvarande 8,07 inkomstbasbelopp eller mer. Detta motsvarar en månadsinkomst på 56 100 kronor eller mer (2026).

Genomgående presenteras medianvärden för kompensationsgraderna och de underliggande faktorerna slutlön och pension. Medianen används eftersom både pensionen och slutlönen har en ”högerskev” fördelning. Detta innebär att det är vanligare med inkomster som är mycket högre än de mest typiska inkomsterna vilket innebär att genomsnittsvärden inte är bra mått för en typisk pensionär. För att hitta orsakerna till förändringarna i kompensationsgrader studeras utvecklingen av medianpension och medianslutlön under perioden. Medianvärdet för kompensationsgraderna kan dock inte härledas ur medianvärdet för pensionen respektive slutlönen; den individ som är medianpersonen för kompensationsgraden är inte nödvändigtvis samma individ som medianpersonen för pensionen eller medianpersonen för slutlönen. Men vi ser att förändringen av värdet för dessa variabler över tid i hög utsträckning förklarar den utveckling vi ser för kompensationsgraderna.

Från och med 2026 är riktåldern en formell åldersgräns som följer den förväntade livslängden i varje årskull. Riktåldern kommer vara den lägsta ålder då individen kan få grundskyddsförmåner inom det allmänna pensionssystemet, och den ålder då möjligheten att få sjukersättning upphör. Riktåldern ska också fungera som ett riktmärke för de försäkrades individuella pensionsbeslut. I rapporten använder vi dock begreppet riktåldern som om den redan har införts och att det är den ålder individen tidigast kan ta del av grundskyddsförmånerna och när rätten till sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, med mera upphör. För de födda 1957 är riktåldern enligt vår terminologi 65 år, vilket de fyllde under 2022. På samma sätt är riktåldern 66 år för de födda 1958, vilket de fyllde under 2024.

Under 2024 tog 84 713 personer, som även var folkbokförda i Sverige under åren 2023 och 2025, ut hel inkomstpension eller garantipension i åldrarna 63–70 år. Av dessa hade 73 066 personer haft ett intjänande till pensionen vid 30 års ålder samt haft en pensionsgrundande inkomst något av de fem åren som föregick pensioneringen, varav 36 258 kvinnor (49,6 procent) och 36 808 män (50,4 procent). Uppdelat per inkomstgrupp så var 9 410 låginkomsttagare (12,9 procent), 47 872 medelinkomsttagare (65,5 procent) och 15 784 höginkomsttagare (21,6 procent). Fortsättningsvis är det denna grupp som studeras när vi redovisar uppgifter för nyblivna pensionärer 2024.

Under 2025 tog 94 926 personer, som även var folkbokförda i Sverige under åren 2024 och 2026, ut hel inkomstpension eller garantipension i åldrarna 63–70 år. Av dessa hade 81 465 personer haft ett intjänande till pensionen vid 30 års ålder samt haft en pensionsgrundande inkomst något av de fem åren som föregick pensioneringen, varav 40 602 kvinnor (49,8 procent) och 40 863 män (50,2 procent). Fördelningen per inkomstgrupp är lik den för 2024. Fortsättningsvis är det denna grupp som studeras när vi redovisar uppgifter för nyblivna pensionärer 2025.

Figur 1 nedan visar antalet nyblivna pensionärer 2024 och 2025 för respektive pensionsålder. Vi redovisar även antalet nyblivna pensionärer 2022 och 2023 som jämförelse.

Antalet personer som tar ut pension vid 65 års ålder har minskat över tid. 2022 var 65 den vanligaste åldern för uttag av pension för både kvinnor och män. Antalet sjönk sedan 2023, 2024 och 2025. Sedan 2024 är 66 år den vanligaste åldern för uttag av pension för kvinnor. Den kraftiga minskningen av antalet 65-åringar bland nyblivna pensionärer efter 2022 beror på att åldern för rätt till garantipension höjdes från 65 till 66 år 2023. Av samma skäl ökade antalet 66-åringar 2024 då de födda 1958 som enligt tidigare regelverk hade tagit ut pension vid 65 års ålder fyllde 66 år.

År 2023 finns det inte längre några nyblivna pensionärer vid 62 års ålder, vilket beror på att den nedre åldersgränsen för uttag höjdes. Ett år senare, när de som med det tidigare regelverket skulle ha gått i pension vid 62 kunde gå i pension vid 63 års ålder, har antalet nyblivna pensionärer vid 63 års ålder ökat kraftigt. 2025 var 63 år den vanligaste åldern för uttag av pension för män och den näst vanligaste åldern för kvinnor.

2022 var det 41 procent av kvinnorna och 38 procent av männen som tog ut pension vid 65 års ålder. 2025 hade dessa andelar sjunkit till 22 procent för kvinnor och 23 procent för män. Andel av nyblivna pensionärer 2025 som var 63 år var 22 (kvinnor) respektive 25 (män) procent. Andel som tog ut pension vid 66 års ålder var 27 (kvinnor) och 23 (män) procent. Den som vill veta mer om förändringen av pensionsåldern kan läsa rapporten “Pensionsåldrar och arbetslivets längd” (Pensionsmyndigheten 2026).

Figur 2 visar antalet nyblivna pensionärer vid 65 års ålder fördelat på inkomstgrupper över tid. Figur 3 visar det motsvarande men vid 66 års ålder. Det är framför allt låg- och medelinkomsttagare som har påverkats av den höjda åldersgränsen, antalet höginkomsttagare som tar ut pension vid 65 respektive 66 års ålder är relativ stabilt över tid. Andelen låg- och medelinkomsttagare minskade därför 2023, 2024 och 2025 bland 65-åriga nyblivna pensionärer. 2024 och 2025 skedde en motsvarande ökning av andelen i dessa inkomstgrupper bland 66-åriga pensionärer.

Ökningen av antalet som tar ut pension vid 66 års ålder motsvarar dock inte fullt ut minskningen vid 65 års ålder, cirka 3 500 personer uppskattas ha skjutit upp pensioneringen ytterligare. Detta kan ses som en del av normförändringen av den höjda åldersgränsen, vilket Pensionsmyndigheten beskriver i rapporten ”Pensionsnormen i förändring – Hur höjda åldersgränser påverkar pensionsåldern” (2025).

Förändringen av grupperna som tar ut pension vid 65 och 66 års ålder ger implikationer för hur vi ska tolka förändringar i kompensationsgrader i kommande kapitel. En del av de födda 1958 väntade med pensionsuttaget och höjde sin pension. Men andra personer som inte har påverkats av regeländringen har gått i pension, vid 65 eller 66 års ålder, som om reglerna hade varit oförändrade. Detta innebär att den nya gruppen av 66-åriga nyblivna pensionärer är mer präglad av dem som är beroende av garantipension samt sjukersättning åren före pensionering än vad 65-åringarna var 2022. Vi ser detta i Figur 2 och 3; antalet låg- och medelinkomsttagare med 66 års pensionsålder ökade betydligt mer procentuellt sett efter den höjda åldersgränsen än vad antalet 65-åringar minskade i dessa inkomstgrupper.

Figur 4 visar utvecklingen av kompensationsgraden för total pension, inklusive tjänstepension, perioden 2008–2024. Vi studerar här kompensationsgraden för samtliga nyblivna pensionärer under året i åldrarna 61–70 år (2008–2020), 62–70 år (2021–2022) respektive 63–70 år (2023–2025). Kompensationsgraderna minskade för grupperna med medel- och låg inkomst fram till dess att åldersgränserna i pensionssystemet höjdes 2023, därefter ökade kompensationsgraderna för samtliga inkomstgrupper, även för dem med låg inkomst.

I denna rapport är vi särskilt intresserade av utvecklingen av kompensationsgraderna efter den höjda åldersgränsen eftersom det visar om reformen har gett önskad effekt på pensionsnivåerna. Då det var stora grupper som inte tog ut pension 2023, vilket vi redogör närmre för nedan, jämför vi därför kompensationsgraderna 2024 med 2022. För hela gruppen som blev pensionärer 2024 var mediankompensationsgraden för den totala pensionen 73 procent, vilket är 6 procentenheter högre än för hela gruppen nyblivna pensionärer 2022 (67 procent).

För låg- och medelinkomsttagare kan de höjda kompensationsgraderna efter 2023 förklaras av den höjda åldersgränsen för rätt till garantipension och sjukersättning, från 65 till 66 år. Att kompensationsgraden ökar även för höginkomsttagare beror sannolikt främst på höjningen av åldersgränsen då man tidigast kan ta ut inkomst- och premiepension, från 62 till 63 år. Men det kan även finnas en mindre normeffekt för denna grupp när det gäller åldersgränsen för garantipension, det vill säga att även de som inte är ekonomiskt styrda av åldersgränsen har skjutit upp sin pension. Normeffekten studeras närmre i Pensionsmyndighetens rapport ”Pensionsnormen i förändring – Hur höjda åldersgränser påverkar Pensionsåldern” (2025).

I början av perioden ligger kompensationsgraden på drygt 70 procent för höginkomsttagare och sjunker därefter ner till cirka 60 procent 2022. Den nedåtgående trenden bryts sedan 2023 och kompensationsgraden börjar öka. Även för medelinkomsttagare sjunker kompensationsgraderna under perioden, från omkring 80 procent 2008 ner till omkring 65 procent 2022. För medelinkomsttagarna syns en tydlig ökning av kompensationsgraden först 2024. Från och med 2017 är kompensationsgraden högre för männen än kvinnorna för medel och höginkomsttagare.

För kvinnor med låg inkomst låg nivån på kompensationsgraden relativt stabilt mellan 2008 och 2022 på omkring 120 procent. För männen med låg inkomst sjönk kompensationsgraden i början av perioden från tidigare höga nivåer på drygt 140 procent. År 2023 ser vi ett ”hack” i kurvan för låginkomsttagarna med kraftigt sjunkande kompensationsgrader. Hacket beror på att färre personer tog ut pension detta år. Det rör sig framför allt om personer med låg inkomst och stor andel garantipension – och därmed höga kompensationsgrader – som väntade med att ta ut pension till 66 års ålder (2024). När denna grupp sedan tog ut pension 2024 höjdes kompensationsgraden för både kvinnor och män med låg inkomst till omkring 130 procent.

I Figur 5 ser vi motsvarande figur som föregående men endast för allmän pension, här har vi även data för 2025. Vi ser ett liknande mönster som för total pension men på lägre nivåer. Detta tyder på att det framför allt är förändringar av kompensationsgraden för allmän pension som har drivit utvecklingen av kompensationsgraden för total pension. För hela gruppen som blev pensionärer 2024 var mediankompensationsgraden för allmän pension 50 procent, vilket är 5 procentenheter högre än för hela gruppen nyblivna pensionärer 2022 (45 procent).

För att förstå vad som orsakar förändringarna i kompensationsgraderna behöver man studera både de olika pensionsinkomsterna och slutlönen närmare, vilket vi gör i avsnitten nedan. Gemensamt för samtliga inkomstgrupper är att den höga inflationen åren 2022 och 2023 slår igenom på slutlönen som ökar kraftigt eftersom den enligt beräkningsmetoden för kompensationsgraderna skrivs upp med KPI, se Bilaga 2.

För gruppen med låg inkomst ser vi att pensionen generellt är högre än slutlönen under hela perioden, se Figur 6. Ett undantag är 2023 där pensionen understiger slutlönen för kvinnorna. I Figur 4 ser vi dock att mediankompensationsgraden ändå överstiger 100 procent 2023. Det beror på att vi i Figur 4 redovisar mediankompensationsgrad. I Figur 6 redovisas medianpension respektive medianslutlön och kvoten av dessa två belopp motsvarar inte nödvändigtvis mediankompensationsgraden (se Metod och definitioner ovan). Allmän pension är staplad ovanpå tjänstepensionen för att total pension ska kunna utläsas ur figuren. Slutlönen är ”genomskinlig” med svart linje och ligger ovanpå pensionsinkomsterna för att förhållandet mellan dessa belopp ska framgå.

För kvinnorna växer medianpensionen i ungefär samma takt som medianslutlönen fram till 2023, vilket avspeglas i kompensationsgraden som under perioden är relativt stabil för både allmän pension och tjänstepension är under perioden.

Männens höga kompensationsgrad 2008 jämfört med kvinnornas beror en högre kompensationsgrad för den allmänna pensionen. Männen har både lägre slutlön och högre allmän pension än kvinnorna, båda dessa faktorer verkar höjande på kompensationsgraden. Männens kompensationsgrad för allmän pension sjunker därefter för att 2013 ligga på samma nivå som kvinnornas, vilket förklaras av ökande slutlöner och i princip oförändrad pension. Mediankompensationsgraden för tjänstepensionen är dock oförändrad eftersom tjänstepensionen har utvecklats i samma takt som slutlönerna. Att kompensationsgraden för den allmänna pensionen har minskat kan bero på att den ökade förväntade livslängden, genom ett högre delningstal, inte kompenserades med ett senare pensionsuttag. För tjänstepensionen kan effekten av den ökade livslängden ha motverkats av en överavkastning, jämfört med inkomstutvecklingen, på pensionskapitalet.

Den höga inflationen åren 2022 höjer medianslutlönen, men för gruppen med låg inkomst sjunker dock inte kompensationsgraden på grund av detta. Ett skäl är att gruppen har hög andel garantipension som skrivs upp med prisbasbeloppet. 2022 höjdes även garantipensionen med 1 000 kronor, vilket också höjde kompensationsgraden för gruppen med låg inkomst. Som nämns ovan sjönk kompensationsgraden 2023 för gruppen med låg inkomst på grund av att personer som var ekonomiskt beroende av garantipension tvingades att skjuta upp pensionsuttaget till 2024. Ökningen i total kompensationsgrad 2024 jämfört med 2022 beror på ett högre medianvärde för allmän pension för både kvinnor och män. Den höjda allmänna pensionen 2024 kan både förklaras av en hög indexering av garantipension och att de inkomstgrundade pensionerna har ökat på grund av en högre pensionsålder (från 65 till 66 år). Den lägre medianslutlönen 2024 jämfört med 2023 förklaras främst av en lägre inflation, men beror även på att de som tvingades att vänta med pensionsuttaget till 2024 för att få garantipension hade lägre slutlöner än dem som tog ut pensionen 2023.

Att kompensationsgraden minskade 2008–2022 för medelinkomsttagarna beror på att medianpensionen ligger under medianslutlönen under hela perioden och att gapet ökar över tid, eftersom slutlönen växer snabbare än pensionerna (se Figur 7). Den allmänna pensionen halkar särskilt efter. För kvinnor förändras kompensationsgraden för tjänstepensionen endast marginellt över perioden, medan den för män ökar något.

Männen har högre kompensationsgrad än kvinnorna under nästan alla studerade år. Männen har både högre medianpension och medianslutlön än kvinnorna under hela perioden, både för allmän pension och tjänstepension. Sammantaget är skillnaden i medianpension större än skillnad i medianslutlön mellan könen, vilket ger högre kompensationsgrad för männen. Männen har högre kompensationsgrad för både allmän pension och tjänstepension, skillnaden mellan könen är dock större för den allmänna pensionen.

Medelinkomsttagarnas pension ökar inte i takt med slutlönen under inflationsåren. Det beror på att gruppen har en mindre del garantipension, som följer prisbasbeloppet, och en större del inkomstgrundad pension följer inkomstindex, vilket utvecklades i lägre takt än inflationen denna period. Kompensationsgraderna sjönk därför 2022 och låg kvar på samma låga nivå 2023. 2024 sker en återhämtning och kompensationsgraden steg till 2021 års nivåer. Ökningen i total kompensationsgrad 2024 jämfört med 2022 beror både på höjd allmän pension för både kvinnor och män och svag utveckling av slutlönen orsakad av lägre inflation. Den höjda allmänna pensionen 2024 beror främst på att de inkomstgrundade pensionerna ökade på grund av en högre pensionsålder (från 65 till 66 år), i någon mån kan även en hög indexering av garantipensionen påverkat denna grupp.

Den totala kompensationsgraden för höginkomsttagarna har liknande utveckling som för medelinkomsttagarna. Medianslutlönen ökar mer än medianpensionen, vilket ger sjunkande kompensationsgrader fram till 2023. För allmän pension sjunker kompensationsgraden i princip hela perioden, för tjänstepensionen minskar kompensationsgraden efter 2014. För höginkomsttagarna utgör tjänstepensionen en stor del av pensionen, vilket ger en relativt hög kompensationsgrad för tjänstepension. För höginkomsttagarna har tjänstepensionen vuxit långsammare än slutlönen, tjänstepensionens kompensationsgrad har därför utvecklats något svagare för höginkomsttagarna än för medelinkomsttagarna.

Männen har både högre total medianpension och medianslutlön än kvinnorna under hela perioden. Det är framför allt en skillnad i tjänstepension, vilket är väntat då allmän pension har ett tak för intjänandet, för den allmänna pensionen är skillnaden mellan kvinnor och män relativt liten. Sammantaget är skillnaden i tjänstepension större än skillnaden i slutlön, vilket ger högre kompensationsgrad för männen för tjänstepension och därmed även total pension. Detta mönster såg vi även i Figur 4 och Figur 5 med lika stor kompensationsgrad för kvinnor och män för allmän pension, och en högre kompensationsgrad för total pension för männen.

Jämfört med 2022 ökar kompensationsgraden för total pension för både kvinnor och män 2024, främst på grund av svag ökning av medianslutlönen i förhållande till ökade nivåer på både tjänstepension och allmän pension. Den höjda allmänna pensionen 2024 beror på att de inkomstgrundade pensionerna ökade på grund av en högre pensionsålder, höginkomsttagarna påverkades främst av höjningen av lägstaåldern från 62 till 63 år. År 2022 var det cirka 12 procent av höginkomsttagarna som tog ut pension vid lägsta ålder som då var 62. År 2024 var det cirka 22 procent av höginkomsttagarna som tog ut pension vid lägsta åldern som då var 63.

Figurerna ovan i detta avsnitt har för läsbarhetens skull haft olika skalor på de stående axlarna. Nedan i Figur 9 redovisas de tillsammans med samma skala. Figuren blir då mer svårläst, men syftet här är inte att studera detaljer utan att i stora drag visa hur de olika inkomstgrupperna förhåller sig till varandra över tid. Det blir tydligt hur låginkomsttagarnas höga kompensationsgrader inte beror på höga pensioner, utan låga slutlöner. Omvänt har höginkomsttagarna relativt låga kompensationsgrader men samtidigt höga pensioner. Jämför man medelinkomsttagarna mot höginkomsttagarna ser man att de ligger på liknande totala kompensationsgrader, trots att höginkomsttagarna löner ligger över taket om 8,07 inkomstbasbelopp för intjänande till den allmänna pensionen. Det beror på att löner över 7,5 inkomstbasbelopp ger högre avsättningar till tjänstepensionen. På löner över 8,07 inkomstbasbelopp är också avsättningen till tjänstepensionen större än vad avsättningen är till både det allmänna pensionssystemet och tjänstepensionen tillsammans på löner under 7,5 inkomstbasbelopp. Notera att medelinkomsttagarna inte ens i slutet av den studerade perioden har kommit ifatt de pensionsnivåer höginkomsttagarna hade 2008.

I denna rapport har vi som tidigare nämnts ett särskilt fokus på utvecklingen av kompensationsgraderna efter den höjda åldersgränsen. Vi gör därför i detta avsnitt en särskild redovisning av kompensationsgraderna perioden 2022–2024, se Figur 10 och Tabell 2 nedan. Vi redovisar även beloppen för medianpension och medianslutlön. Notera att mediankompensationsgraderna inte direkt motsvarar medianpension dividerat med medianslutlön (Se Metod och definitioner ovan).

Som vi nämnt i tidigare avsnitt ökade kompensationsgraden 2024 för samtliga inkomstgrupper, både sett till total pension och allmän pension. I Tabell 2 ser vi dock att för låg- och medelinkomsttagare är det den allmänna pensionen som ökar kompensationsgraden. För medelinkomsttagarna är ökningen i total kompensationsgrad lika stor som ökningen av kompensationsgrad för allmän pension. För låginkomsttagarna är ökningen till och med mindre sett till total pension; detta betyder att kompensationsgraden för tjänstepension har minskat i denna grupp. Ser vi till medianvärdet på tjänstepension har denna också minskat för gruppen, motsvarande 540 kronor för kvinnor och 170 kronor för män.

Vi har undersökt vad den sänkta tjänstepensionen för låginkomsttagare respektive svaga utvecklingen för medelinkomsttagare 2024 kan bero på och ser en möjlig förklaring. Grupperna med låg- och medelinkomst som tog ut pension är mindre 2024 än 2022. Antalet 66 åringar som tog ut pension 2024 motsvarar inte minskningen i antalet 65 åringar som tog ut pension 2023. Det finns en grupp med låg- och medelinkomst motsvarande cirka 700 respektive 2 500 personer som skjuter upp pensionen mer än vad den höjda åldersgränsen kräver. Det är rimligt att anta att dessa grupper skiljer sig från dem som tog ut pension vid 66 års ålder, till exempel bör majoriteten av dem med sjukersättning återfinnas bland dem som tog ut pension vid 66 års ålder, vilkas tjänstepension bör vara lägre än de som har möjlighet att fortsätta arbeta och skjuta upp sitt pensionsuttag.

Att vi har den här typen av gruppförändringar tydliggör problemen med att jämföra kompensationsgrader mellan olika år och svårigheten att förklara de förändringar man ser, vilket särskilt gäller åren efter införande av nya regler i pensionssystemet och kringliggande försäkringssystem. Det blir ännu mer komplicerat när vi försöker jämföra kompensationsgraden för nyblivna pensionärer vid riktåldern 2022 och 2024, se Tabell 3 nedan.

Vi ser högre kompensationsgrader för den allmänna pensionen för samtliga inkomstgrupper när vi jämför födda 1958 som tog ut pensionen vid 66 års ålder jämfört med födda 1957 som tog ut pensionen vid 65 års ålder. Den högre kompensationsgraden för födda 1958 vid 66 års ålder kan dock inte bara förklaras av att denna årskull arbetade ett år längre. En del av de födda 1958 gjorde visserligen just detta, väntade med pensionsuttaget och höjde sin pension. Men andra personer som inte har påverkats av regeländringen har gått i pension, vid 65 eller 66 års ålder, som om reglerna hade varit oförändrade. Eftersom det har varit relativt få personer som har tagit ut pension vid 66 års ålder innebär detta att den nya gruppen av 66åriga nyblivna pensionärer är mer präglad av dem som är beroende av garantipension samt sjukersättning åren före pensionering än vad 65-åringarna var 2022. Garantipension ökar vidare generellt kompensationsgraden. De två grupperna, födda 1957 som tog ut pension vid 65 samt födda 1958 som tog ut pension vid 66, är därför inte fullt ut jämförbara, i synnerhet när vi studerar gruppen låginkomsttagare.

Men det blir missvisande att jämföra årskullarna vid riktåldern även för medel- och höginkomsttagare. Problemen med denna jämförelse tydliggörs när vi inkluderar tjänstepensionen. För flera av de studerade inkomstgrupperna är den totala kompensationsgraden lika stor för födda 57 och födda 58, trots att den yngre årskullen gick i pension när de var ett år äldre. Ökningen av kompensationsgraden för allmän pension motverkas i olika utsträckning av en minskad kompensationsgrad för tjänstepensionen för samtliga inkomstgrupper.

Som vi nämner ovan är en förklaring till att tjänstepension för nyblivna pensionärer 2022 är högre än tjänstepensionen för nyblivna pensionärer 2024 den höga inflationen som gav en kraftigare indexering i vår beräkningsmetod. Vi nämner också att personer som har blivit styrda av den höjda åldersgränsen, till exempel personer med sjukersättning, kan antas ha relativt låg tjänstepension.

Dessutom finns det som nämnts personer i gruppen 66-åringar som tog ut pension 2024 som inte har påverkats av den höjda åldersgränsen; dessa personer hade med andra ord tagit ut pension vid 66 års ålder även om åldersgränsen inte hade ändrats. Studerar vi äldre generationer som inte berördes av åldershöjningen ser vi att 66-åringarnas medianvärde för tjänstepension har varit lägre än 65-åringararnas, inom respektive inkomstgrupp. Det kan förklaras av att i gruppen 65-åringar före åldershöjningen återfanns en stor del av pensionärerna, där många inte var beroende av grundskyddet utan hade, inom respektive inkomstgrupp, relativt hög tjänstepension. 66 åringarna var då en mindre grupp som arbetade ett år längre än normen, vilket de kan ha gjort av ekonomiska skäl, såsom lägre tjänstepension. Att jämföra födda 1958 vid 66 års ålder med gruppen 65-åringar födda 1957 blir därför missvisande om man vill studera effekten på pensionen av ett års extra arbete.

För födda 1958 var det som nämnts framför allt de beroende av grundskyddet som sköt upp pensioneringen från 65 till 66 års ålder. Vi har därför bland 66-åringarna födda 1958 i gruppen med låg inkomst främst personer med relativt sett lägre tjänstepension. Låginkomsttagare får generellt höga kompensationsgrader för allmän pension genom garantipensionen, men för tjänstepensionen finns inget motsvarande grundskydd. En ökad andel med relativt låga inkomster ger på så vis högre kompensationsgrader för allmän pension och lägre kompensationsgrader för tjänstepension.

Trots att kompensationsgraden för standardtypfallet kan framstå som ett begripligt mått på hur ekonomin blir den dagen man går i pension är det ett ganska dåligt mått på hur verkligheten egentligen ser ut. Det finns troligen inte någon individ som har den genomsnittliga löneutveckling genom hela arbetslivet som standardtypfallet förutsätter. I verkligheten varierar faktorer som påverkar kompensationsgraderna kraftigt mellan individer, såsom antalet arbetade år, inkomster och inkomstutveckling, pensionsålder med mera. Detta ger en stor spridning i faktiska kompensationsgrader, vilket redovisas i Figur 11 och 12 nedan.

I Figur 11 visas den faktiska spridningen av kompensationsgraderna för total pension för dem som tog ut pension under 2024. Varje punkt i punktdiagrammet representerar en person. Ovanför punktdiagrammet visas fördelningen av inkomster och medianbeloppen för inkomsten före pensioneringen för de tre olika inkomstgrupperna. Att de med högst inkomst överlappar medelinkomsttagarna beror på att gruppindelningen sker utifrån inkomsten sex år före pensioneringen, men inkomsterna i figuren motsvarar fem års medelvärde av åren före pensioneringsåret (vilket motsvarar slutlönen i beräkningen av kompensationsgraderna). Det är också anledningen till överlappet mellan låg- och medelinkomsttagarna. Till höger om punktdiagrammet visas fördelningarna av allmän- och tjänstepension för de nyblivna pensionärerna. Här ser man att de tre inkomstgrupperna överlappar varandra nästan helt och hållet. En förklaring är att låginkomsttagarna oftare får del av garantipension, vilket höjer deras pensioner.

Tjänstepensionen har stor betydelse för kompensationsgraden och har störst betydelse för höginkomsttagare. Anledningen till detta är att man inte får ytterligare pensionsrätt för inkomst- och premiepension för inkomster över 8,07 inkomstbasbelopp. Frånvaron av pensionsrätt över inkomsttaket kompenseras av högre tjänstepensionsavsättningar för personer med kollektivavtal.

I punktdiagrammet är linjer för 60 och 100 procent kompensationsgrad inritade. 95 procent av låginkomsttagarna har en kompensationsgrad för den totala pensionen som är högre än 60 procent, motsvarande andelar är 68 procent av medelinkomsttagarna och 57 procent för dem med hög inkomst. För 100 procentsgränsen i kompensationsgrad är andelarna 76, 16 och 11 procent för respektive inkomstgrupp.

Privat pension ökade mediankompensationsgraden 2024 med ytterligare 3,7 procentenheter. Det var dock färre än hälften i varje inkomstgrupp som hade privat pension och de flesta av dessa hade små belopp medan en mindre grupp har höga belopp privat pension.

I Figur 12 visas fördelningen av den tidigare genomsnittliga inkomsten före pensionsuttag och utbetalningen av den allmänna pensionen för dem som tog ut pension under 2024 i åldrarna 63–70 år. Med endast allmän pension blir fördelningen mer komprimerad än i föregående figur och det blir inte särskilt stor skillnad i pensionsutfall mellan låg-, medel- och höginkomsttagare. Det är i stort sett endast de med låg inkomst som hamnar på en kompensationsgrad som är högre än 60 procent, ofta också högre än 100 procent. Kompensationsgraderna för medel- och höginkomsttagare är betydligt lägre. Det är 2 procent av höginkomsttagarna som har en kompensationsgrad som är högre än 60 procent, 25 procent av medelinkomsttagarna och 92 procent av låginkomsttagarna.

Under år då inflationen är mycket högre än löneökningstakten sjunker kompensationsgraden med anledning av vårt val av beräkningsmetod. De faktiska inkomsterna för åren 2019–2023 justeras med kvoten av 2025 års konsumentprisindex och respektive års konsumentprisindex. Medelbeloppet av detta värde är varje punkt på den horisontella axeln i Figur 12. För den allmänna pensionen tar vi istället den faktiska utbetalningen av pension i januari 2025. Konsekvensen av detta blir att den uppräknade inkomsten blir hög, det är nog få personer som får en 8 procentig lönehöjning året innan pensionsuttaget. Eftersom tjänstepensionen skrivs upp med kvoten mellan prisbasbeloppet för 2025 och 2024 får detta mindre påverkan på kompensationsgraden för den totala pensionen i Figur 11.

Den ålder man tar ut sin pension har stor påverkan på hur hög pensionen blir. I Bilaga 1 finns en figur där grupperingen baseras på pensionsålder istället för inkomst. Där återfinns också en figur med resultatet uppdelat på kön.

Det senaste året vi har data för utbetalade tjänstepensioner är 2024 men för den allmänna pensionen har vi data över utbetalningar 2025 och kan därmed beräkna kompensationsgrader för detta år, se Tabell 4. Vi redovisar kompensationsgraderna både för nyblivna pensionärer som tog ut pension vid riktåldern 66 år, det vill säga födda 1959, och jämför deras kompensationsgrader med dem som tog ut pension vid riktåldern 2024, det vill säga födda 1958. Som jämförelse redovisas även standardtypfallets kompensationsgrad för pensionsuttag vid 66 års ålder. Vi redovisar också samtliga nyblivna pensionärer 2025, jämfört med dem som tog ut pension 2024. Kompensationsgraderna vid riktåldern är intressant att studera eftersom det var utifrån en livslängdsanpassad pensionsålder som lagstiftaren satte en målkompensationsgrad. Vi redovisar även kompensationsgraden för samtliga nyblivna pensionärer eftersom det visar den generella kompensationsgraden.

Vi ser oförändrade eller svagt ökande kompensationsgrader för samtliga inkomstgrupper jämfört med föregående år, som mest ökningar på två procentenheter. Kraftigast ökning ser vi för standardtypfallet på tre procentenheter, dock från en lägre nivå på kompensationsgrad motsvarande 55 procent. För medelinkomsttagarna ligger kompensationsgraden på 58 (kvinnor) respektive 60 (män) procent för nyblivna pensionärer som tog ut pension vid riktåldern.

Att kompensationsgraden för standardtypfallet skiljer sig mot de faktiska kompensationsgraderna för medelinkomsttagarna beror som tidigare nämnts bland annat på att standardtypfallet har en rak lönebana. Detta ger en hög inkomst i slutet av arbetslivet och därmed en lägre kompensationsgrad, jämfört med de kompensationsgrader vi ser i verkligheten där löneutvecklingen planar ut i högre åldrar.

Efter en lång period av sjunkande kompensationsgrader har trenden vänt. De höjda åldersgränserna 2023 har gett effekt på pensionsnivåerna 2024, vilket även syns i kompensationsgrader där pensionen sätts i relation till slutlönen. Än så länge syns dock effekten tydligast för kompensationsgraden för allmän pension, vilket bland annat beror på att en relativt stor grupp födda 1958 har valt att skjuta upp pensionsuttaget till efter 66 års ålder, det vill säga mer än höjningen av åldersgränsen. Denna grupp kan antas ha relativt sett högre tjänstepensioner, vilket kommer öka den totala kompensationsgraden. Den totala effekten av de höjda åldersgränserna kommer därför slå igenom om ytterligare något år. Hög inflation under perioden får också genomslag på kompensationsgraderna, bland annat genom att slutlönen räknas om till samma prisnivå som pensionen. En slutsats i denna rapport är därför att det är svårt att mäta hur mycket de faktiska kompensationsgraderna har förändrats på grund av de höjda åldersgränserna i pensionssystemet.

Vi visar i rapporten att de höjda åldersgränserna har förändrat pensioneringsbeteendet. Det syns tydligt i Figur 1, 2 och 3 där antalet som tar ut pension vid 65 års ålder har minskat och antalet som tar ut pension vid 66 års ålder ökade. Även höjningen av den nedre åldersgränsen har höjt pensionsåldern. Vi ser också att kompensationsgraderna både för total och allmän pension ökade mellan 2022 och 2024. Det gäller för samtliga inkomstgrupper och uppdelat på kön. Det är ett förväntat resultat när åldersgränserna i pensionssystemet höjs. Ett års arbete ger ytterligare pensionsrätter och ett års senareläggning av pensionsuttag gör att pensionskapitalet ska fördelas på utbetalningar över färre år. Ökningen av kompensationsgraden för total pension, inklusive tjänstepension, drivs främst av en högre nivå av allmän pension.

En relevant fråga är hur kompensationsgraderna har förändrats vid pensionsuttag vid riktåldern före och efter de höjda åldersgränserna, det vill säga, hur hög är kompensationsgraden vid 65 års pensionsålder 2022 (födda 1957) jämfört med kompensationsgraden vid 66 års pensionsålder 2024 (födda 1958)? Vi redovisar därför dessa uppgifter i rapporten.

Jämförelsen visar dock inte nödvändigtvis hur mycket kompensationsgraden ökar vid ett års senare pensionsuttag. För detta krävs att samtliga födda 1958, som utan riktåldershöjningen skulle tagit ut pension vid 65 års ålder, skjuter upp pensionsuttaget till 66 års ålder. Dessutom krävs att födda 1958, som utan en riktåldershöjning skulle tagit ut pensionen vid 66 års ålder, nu skjuter upp uttaget till 67 års ålder. Det vill säga att hela gruppen födda 1958 som tar ut pension vid 66 års ålder efter riktåldershöjningen utgörs av dem som har skjutit upp sitt pensionsuttag från 65. Först då skulle vi kunna uttala oss om effekten av ett års senarelagt pensionsuttag genom att studera förändringen i kompensationsgraden vid 65 års pensionsålder 2022 och kompensationsgraden vid 66 års pensionsålder 2024.

Vi ser emellertid i statistiken för pensionsåldrar att dessa förutsättningar inte uppfylls. Som redovisas i denna rapport, och som även har lyfts i Pensionsmyndighetens rapport ”Pensionsnormen i förändring – Hur höjda åldersgränser påverkar Pensionsåldern” (2025), har den höjda åldersgränsen från 65 till 66 år främst påverkat personer som förväntas ta del av pensionssystemets grundskydd och de som har sjukersättning innan pensionsuttaget. Höginkomsttagarna har i princip inte förändrat sitt pensioneringsbeteende alls av riktåldershöjningen, antalet som tar ut pension vid 65 och 66 års ålder är ungefär lika många för födda 1958 som för födda 1957. Vidare ser vi att även om antalet låg- och medelinkomsttagare som tar ut pension vid 65 års ålder har minskat och antalet som tar ut pension vid 66 års ålder har ökat i motsvarande utsträckning finns det bland födda 1958 ett inte obetydligt antal individer i dessa inkomstgrupper som fortfarande tar ut pension vid 65.

När vi vidare studerar de faktiska kompensationsgraderna framgår det tydligt att vi inte ser effekten av ett års senarelagt pensionsuttag; tjänstepensionen för födda 1958 vid 66 års pensionsålder är lägre än tjänstepensionen för födda 1957 vid 65 års pensionsålder, för samtliga inkomstgrupper. Hade gruppen född 1958 arbetat ett år längre än gruppen född 1957 skulle tjänstepensionen snarare varit högre. Resultatet förklaras av det som nämns ovan, att födda 1958 inte har höjt sin pensionsålder fullt ut. Vi ser vidare att gruppen som tar ut pension vid 66 års ålder över tid, inte bara för födda 1958, har haft lägre tjänstepension än dem som har tagit ut pension vid 65 års ålder, för samtliga inkomstgrupper. Vi kan utifrån tillgängliga data inte förklara varför 66-åringar har haft lägre tjänstepension, men vi vet att 65 års pensionsålder har varit en norm. Gruppen som har tagit ut pensionen ett år senare har därmed varit en minoritet som kan ha skiljt sig från 65-åringarna i flera egenskaper och som sannolikt skulle kunna ha skjutit upp pensionsuttaget av ekonomiska skäl. Då gruppsammansättningen inte är densamma kan man således inte dra några långtgående slutsatser av den höjda åldersgränsens effekt på kompensationsgraderna när man jämför nyblivna pensionärer vid 65 års ålder 2022 mot nyblivna pensionärer vid 66 års ålder 2024. För att studera hur mycket pensionen och kompensationsgraden ökar av ett års extra arbete bör man inte utgå från faktiska kompensationsgrader utan istället göra typfallsberäkningar.

För att studera effekten av de höjda åldersgränserna på kompensationsgraderna menar vi vidare att måttet som är mer relevant att följa över tid är mediankompensationsgraden för samtliga nyblivna pensionärer, inte kompensationsgrader för nyblivna pensionärer vid riktåldern. Men inte heller kompensationsgraderna för samtliga nyblivna pensionärer fångar upp hela effekten av de höjda åldersgränserna. Som vi beskriver ovan finns en grupp födda 1958 med låg- och medelinkomst har valt att skjuta upp pensioneringen mer än det år som den höjda åldersgränsen kräver. Vi ser därmed inte denna grupps (höjda) kompensationsgrad i redovisningen för 2024 och den totala kompensationsgraden för 2024 blir även missvisande låg eftersom den här gruppen kan antas ha relativt höga tjänstepensioner.

En slutsats i denna rapport är att det är svårt att mäta hur mycket de faktiska kompensationsgraderna har förändrats på grund av de höjda åldersgränserna i pensionssystemet. Dels på grund av de gruppförändringar som beskrivs ovan, men även den höga inflationen har påverkat kompensationsgradernas utveckling eftersom beräkningsmetoden utgår från att pensioner och löner ska sättas i samma prisnivå. Detta innebär att slutlönerna och tjänstepensionen räknas upp kraftigt vid hög inflation.

För att studera hur mycket pensionen och kompensationsgraden ökar av ett års extra arbete bör man av ovan nämnda skäl inte utgå från faktiska kompensationsgrader utan därför istället göra typfallsberäkningar.

Slutligen är kompensationsgraden ett mått med stor spridning. Detta är naturligt i ett inkomstbaserat pensionssystem. Arbetslivet och pensionsåldern skiljer sig åt mellan individer. Det finns många anledningar till att personer har inkomstbortfall under sin livstid, såsom sjukdom, föräldraskap, arbetslöshet, deltidsarbete, arbete utomlands och så vidare. Ofta görs dock jämförelsen med lagstiftarens målkompensationsgrad för den allmänna pensionen som var 60 procent.² Detta gällde dock en hypotetisk person, som arbetat i 40 år utan något inkomstbortfall med en medelinkomst som följer den genomsnittliga inkomstutvecklingen och som påbörjar pensionsuttaget anpassat efter livslängdförändringar. Att det finns en enda faktisk person som uppfyller ovan nämnda antaganden är föga troligt. De faktiska kompensationsgraderna kan därför inte jämföras med lagstiftarens intention. Diskussionen och debatten om vad som är en tillräcklig kompensationsgrad bör inte handla om att kompensationsgraden ska vara på en viss nivå utan att hänsyn tas till bland annat livsinkomst och ålder vid pensionering.

Det föregående ATP-systemet gav 60 procents kompensationsgrad av en individs 15 högsta årsinkomster. Men alla hade inte en 60 procentig kompensationsgrad, så som den definieras i denna rapport, eftersom slutlönen förmodligen inte är densamma som genomsnittet av individens 15 högsta årsinkomster. ATP gav därför troligen, i likhet med det nuvarande pensionssystemet, en spridning av faktiska kompensationsgrader.

Kompensationsgraderna för 2024 baseras på inkomstuppgifter för de individer som fyller 63–70 år 2024 (födda 1954–1961) och som från och med det året påbörjar sitt uttag av allmän pension för första gången. Det är enbart de individer som tar ut hel inkomst- och premiepension som ingår i urvalet för att underlätta mer rättvisande jämförelser av kompensationsgrader mellan olika inkomstgrupper och mellan olika år. Individer som tar ut partiell allmän pension ingår alltså inte i våra beräkningar. Kompensationsgraderna för tidigare år beräknas enligt samma princip.

Individerna har delats in utifrån följande tre inkomstgrupper (uppdelat på kvinnor och män):

• Låg inkomst: Individer som fem år innan pensionsuttaget har en årlig inkomst större än 0,423 prisbasbelopp men mindre än 3 inkomstbasbelopp. Detta motsvarar ungefär en månadsinkomst större än 2 100 men mindre än 20 850 kronor (2026). (0,423 prisbasbelopp är inkomstgränsen för deklarationsplikt, lägre inkomster ger ingen pensionsgrundande inkomst.)
• Medelinkomst: Individer som fem år innan pensionsuttaget har en årlig inkomst motsvarande 3 inkomstbasbelopp eller mer och under avgiftstaket för den allmänna pensionen på 8,07 inkomstbasbelopp. Detta motsvarar en månadsinkomst på 20 850 eller mer, men mindre än 56 100 kronor (2026).
• Hög inkomst: Individer som fem år innan pensionsuttaget har en årlig inkomst motsvarande 8,07 inkomstbasbelopp eller mer. Detta motsvarar en månadsinkomst på 56 100 kronor eller mer (2026).

3 inkomstbasbelopp motsvarar 20 850 kronor per månad 2026. Skälen till denna inkomstgräns för låginkomsttagare är bland annat att kopplingen till inkomstbasbeloppet ger en följsamhet gentemot höginkomsttagarnas inkomstgräns, vilken vi anser är välmotiverad då den motsvarar intjänandetaket i den allmänna pensionen på 8,07 inkomstbasbelopp. Även SCB använder i vissa sammanhang ett gränsvärde på 3 inkomstbasbelopp, personer med inkomster under denna gräns bedöms enligt SCB sakna stark förankring på arbetsmarknaden. 13 procent av nyblivna pensionärer 2024 födda 1958 hade före pensionsuttaget en inkomst under gränsvärdet på 3 inkomstbasbelopp, för kvinnorna var andelen 7 procent och för männen var andelen 5 procent.

Gruppindelningen utgår alltså inte från inkomsten under hela arbetslivet, exempelvis ingår det individer i gruppen benämnd medelinkomst som har haft hög arbetsinkomst under tidigare arbetsår men som hade lägre arbetsinkomster fem år innan pensionsuttaget.

Inkomstuppgifterna består av den pensionsgrundande inkomsten dividerat med 0,93. Vi tar även fram nivån på hur stor den pensionsgrundande inkomsten skulle ha varit utan intjänandetaket vid 7,5 inkomstbasbelopp, förenklat uttryckt ”otakad pensionsgrundande inkomst”. Om den otakade pensionsgrundande inkomsten är högre än den pensionsgrundande inkomsten under ett år används istället den otakade pensionsgrundande inkomsten som inkomstuppgift för det året, viktad så att även den speglar den faktiska inkomsten. Genom den otakade pensionsgrundande inkomsten fångas inkomster ovanför intjänandetaket till allmän pension upp (pensionsgrundande inkomster över 7,5 inkomstbasbelopp). Uppgifter om otakad pensionsgrundande inkomst finns dock endast för 2003 och senare.

De som har flyttat till Sverige, såväl utlandsfödda som svenskfödda, kan ha haft en inkomst som inte beskattats i Sverige. På samma sätt kan de också ha en utländsk pension som inte fångas upp av våra beräkningar. En indelning är därför gjord som syftar till att skapa två mer homogena grupper av pensionärer. De individer som inte hade haft någon pensionsgrundande inkomst fram till och med året de fyllde 30 har vi låtit bilda en egen grupp, kompensationsgraderna för dessa individer återfinns i bilaga (Excelfil) men presenteras inte i rapporten. Vi har även valt att endast inkludera personer som hade pensionsgrundande inkomst åtminstone ett av de fem åren som föregick pensioneringen. För de individer som saknar inkomst samtliga fem år före uttag av allmän pension redovisas kompensationsgraderna i bilaga.

Grupperna jämförs med Pensionsmyndighetens standardtypfall. Typfallet antas ha börjat arbeta vid 23 års ålder. För att resultaten ska vara jämförbara över tid är lönen satt till 25 000 kronor/månad i 2013 års löneläge, vilket är den lönenivå vi använde vid den första beräkningen av livsinkomstprofiler och kompensationsgrader. Detta motsvarar ungefär 35 600 kronor/månad i 2025 års löneläge. Historiskt antas lönen ha följt inkomstindex.

Det kompensationsgraden visar är förändringen i inkomst när han eller hon börjar ta ut sin pension, när man endast ser till pensionsgrundande inkomst före pensionsuttaget och endast pensionsinkomster efter pensionsuttaget. Förändringen innebär i de flesta fall en minskad inkomst men kan också innebära en höjd inkomst. En inkomstsänkning kan dock redan ha börjat flera år före pensionering och kan då i sin tur ha berott på sjukdom, arbetslöshet och frivilligt eller ofrivilligt deltidsarbete.

Kompensationsgraden beräknas i rapporten enligt följande för nyblivna pensionärer med pensionsålder t år:

Slutlönen beräknas som ett genomsnitt av de pensionsgrundande inkomsterna för de fem år som föregår pensioneringen (för pensionering vid 66 används inkomsterna vid 61 till 65 års ålder). Genomsnittet beräknas för antalet år med pensionsgrundande inkomst. De pensionsgrundande inkomsterna räknas om till samma prisnivå som pensionen. Att göra inkomster jämförbara med prisindexering är vanligt och Pensionsmyndigheten har gjort så i myndighetens tidigare analyser av kompensationsgrader. Genom prisindexering blir köpkraften jämförbar för inkomster under olika år. Att inte indexera upp slutlönen skulle överskatta kompensationsgraden. Samtliga inkomster räknas upp med konsumentprisindex till samma inkomstår, vilket i den här rapporten är 2025 för nyblivna pensionärer 2024 (för tidigare års kompensationsgrader används året efter pensionering som inkomstår). För 2025 har vi använt Snabb-KPI.

Indexering med prisindex innebär dock att kompensationsgraden minskar vid inflation, eftersom slutlönen då blir högre på grund av en högre indexering. De senaste årens höga inflation innebär kraftigt höjda slutlöner i beräkningen av kompensationsgraderna. Detta sänker kompensationsgraderna, allt annat lika. När vi redovisar sjunkande kompensationsgrader redogör vi i text för om detta beror på prisindexeringen av slutlönen eller om kompensationsgraden sjunker även när slutlönen indexeras med inkomstindex.

Pensionen beror vidare på intjänandet under hela arbetslivet, inte bara på slutlönen. Vi vet att kvinnor i högre utsträckning än män arbetar deltid, särskilt under småbarnsåren. Detta kommer att påverka pensionen även om dessa kvinnor sedan arbetar heltid i slutet av arbetslivet. I den här rapporten har vi inte tittat närmare på hur livsinkomsten och intjänandet ser ut över tid för de olika grupperna och inte heller på hur livslängdsutvecklingen påverkat och ger således ingen förklaring till de skillnader vi ser i pensionsnivåer.

Förväntan är att kompensationsgraden minskar över tid för den allmänna pensionen för dem som går i pension vid en given ålder eftersom förväntad livslängd och därmed delningstal för pensionen ökar. Detta innebär att pensionsbehållningen ska betalas ut under en längre tid och därför blir den månatliga utbetalningen lägre. Förändringar i slutlöner över tid kan dock påverka detta förväntade utfall. Vidare påverkas den totala pensionens kompensationsgrad av värdeutvecklingen av premiepensionen och tjänstepensionen. Kompensationsgraderna, för allmän pension och för total pension inklusive tjänstepension, har också påverkats av förändringar av den allmänna pensionen; till exempel höjningar av garantipension, införandet av inkomstpensionstillägget och ändringar av förskottsräntan i premiepensionen. Förändringar i tjänstepensionen som påverkar kompensationsgraderna är till exempel ändrade förvalda utbetalningstider, höjda avsättningar och ändringar av prognosränta. På längre sikt kan även förändringar i populationen och förhållanden på arbetsmarknaden påverka kompensationsgraderna, till exempel i form av en ökning eller minskning av antal bosättningsår och intjänandeår.

De individuella kompensationsgraderna beräknas i ett första steg och därefter beräknas medianen för kompensationsgraderna för respektive inkomstgrupp. Vid beräkning av slutlönen beräknas vidare genomsnittet för antal år med inkomst större än 0.

Uppgifterna om tjänstepension är registrerade på årsnivå till skillnad från övriga pensionsutbetalningar som är månadsuppgifter. Vi har undersökt om det finns uppgifter om tjänstepension året före nybeviljandet av inkomstpension. Detta innebär att vi kontrollerar om personer gjort ett förtida uttag av tjänstepension. I de fall det förekommer förtida uttag delas årsbeloppet av tjänstepensionen, för året vid uttag av allmän pension, med 12. Om det inte gjorts ett förtida uttag av tjänstepension antas att tjänstepensionen tas ut samtidigt som inkomstpensionen.

För standardtypfallet beräknades kompensationsgraden fram till 2021 i prisnivån vid året för pensionsuttaget. I och med den höga inflationen från och med 2022 gav detta beräkningssätt för standardtypfallet inte kompensationsgrader som var jämförbara med de faktiska kompensationsgraderna som beräknats i prisnivå för 2023. För 2022 beräknades därför standardtypfallets kompensationsgrader på två sätt, där det ena var enligt tidigare års metod. I den andra beräkningen beräknades kompensationsgraden i prisnivån för 2023. I årets beräkningar av kompensationsgraden för standardtypfallet för 66 åringar har prisnivån satts till 2025.

Faktiska kompensationsgrader för den totala pensionen, inklusive tjänstepensionen, har beräknats för de år Pensionsmyndigheten har tillgång till data över tjänstepensioner. I bifogat Exceldokument återfinns en sammanställning över kompensationsgrader.

Samtliga kompensationsgrader som tas fram inom ramen för uppdraget baseras på individinformation om årligt intjänande till pensionssystemet under perioden 1960–2025 och hämtas från Pensionsmyndighetens datalager (Pedal). Även utbetald allmän pension och utbetald tjänstepension hämtas från samma databas. Individerna ska även ha varit folkbokförda i Sverige både året före och året efter pensionsuttag.

Vid beräkning av faktisk utbetald pension används följande information:

• Allmän pension i januari månad året efter pensionsuttag (garantipension, tilläggspension, inkomstpension, premiepension och inkomstpensionstillägg).
• Tjänstepension per månad under året personen tog ut pension för första gången.

2024 är det senaste året för vilket vi har aktuella helårsuppgifter för tjänstepension. Tjänstepensionen räknas upp med prisbasbeloppet till året efter pensionsuttaget, det vill säga samma år som vi hämtar uppgifterna om allmän pension.

I beräkningarna av slutlön används följande information:

• Pensionsgrundande inkomst vilket består av arbetsinkomst, sjukpenning, a-kassa, föräldrapenning och inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning.
• Inkomster ovanför intjänandetaket till den allmänna pensionen, så kallad otakad pensionsgrundande inkomst, finns endast från 2003 och senare.

Eventuellt saknade uppgifter om inkomster har tilldelats värdet noll, vilket innebär att de individer som vi saknar uppgift om för ett år antas inte ha haft någon inkomst det året. Vid jämförelser och beräkning av kompensationsgrader räknas samtliga inkomster upp med konsumentprisindex till året efter pensionsuttaget.

Bakgrundsvariabler för individer utgörs av:

• Kön
• Födelsedatum
• Otakad pensionsgrundande inkomst fem år före pensionering (61–65 års ålder för de som blev nyblivna pensioner vid 66 års ålder)

Pensionsmyndighetens rapport 2024 var svar på två regleringsbrevsuppdrag. Pensionsmyndigheten fick i regleringsbrevet för 2023 uppdrag att redovisa pensionsnivåer och kompensationsgrader för nyblivna pensionärer. Pensionsmyndigheten publicerade 2019 rapporten “Pensionsnivåer och kompensationsgrader för nyblivna pensionärer 2016”. Pensionsmyndigheten skulle enligt uppdraget i regleringsbrevet 2023 ta fram en motsvarande rapport för nyblivna pensionärer för år efter 2016 där tillgängliga data finns.

Pensionsmyndigheten fick vidare i regleringsbrevet för 2024 i uppdrag att redovisa kompensationsgrader för olika grupper som representerar den senast möjliga årskull kvinnor och män som har börjat ta ut pension. Kompensationsgraden ska redovisas uppdelat på ålder efter första pensionsuttag upp till 70 år och över tid.

I regleringsbrevet för 2025 fick Pensionsmyndigheten i uppdrag att redovisa faktiska kompensationsgrader i enlighet med redovisningen föregående år.

Det ursprungliga uppdraget gav regeringen 2016 där Pensionsmyndigheten fick i uppdrag att utveckla metoden för livsinkomstprofiler. Bakgrunden till det ursprungliga uppdraget handlar om den individuella inkomstutvecklingens påverkan på kompensationsgraderna. Pensionsmyndighetens så kallade standardtypfall har en linjär inkomstutveckling, vilket ger en förhållandevis hög slutlön och därmed låg kompensationsgrad. Individers faktiska inkomster utvecklas som regel dock inte linjärt. Det är istället vanligt med en starkare inkomstutveckling i början av arbetslivet och svagare inkomstutveckling i slutet av arbetslivet. I uppdraget hänvisar regeringen till individer med svag anknytning till arbetskraften som ofta till och med fått en inkomstförsämring i slutet av förvärvslivet. Syftet med uppdraget 2016 var således att, genom att utgå från faktiska livsinkomster för olika grupper av pensionärer, kunna ge en mer realistisk bild av hur kvinnors och mäns kompensationsgrader har utvecklats än vad standardtypfallet visar.