Allmän pension består av inkomstpension och premiepension och betalas ut av staten via Pensionsmyndigheten. Grundprinciperna för den allmänna pensionen är enkla. En del av din lön sätts varje år in på två olika konton. Pensionen beräknas utifrån hur mycket pengar du har på dina konton när du väljer att ta ut din pension och hur många år till du beräknas leva då.
De pengar som sätts in till den allmänna pensionen är pensionsgrundande och bildar det så kallade pensionsunderlaget. Pensionsunderlaget består av summan av den pensionsgrundande inkomsten och eventuella pensionsgrundande belopp som staten betalar som kompensation till den som är föräldraledig, student, gör plikttjänst eller har sjuk- eller aktivitetsersättning.
Det är Skatteverket som varje år beslutar om den pensionsgrundande inkomsten och skickar uppgiften vidare till Pensionsmyndigheten.
Pensionsunderlaget
Nästan som ett banksparande
Systemet för allmän pension fungerar i stort sett som ett banksparande.
Alla inkomsttagare betalar varje år in pensionsavgifter via skatten. Det gör även den som får sjukpenning, föräldrapenning, ersättning från a-kassa eller sjuk- och aktivitetsersättning.
Avgifterna sätts in på två separata konton, ett för inkomstpension och ett för premiepension. Premiepensionen investeras i fonder som man kan välja själv. Om du inte gör något eget val placeras pengarna i det statliga förvalsalternativet AP7 Såfa som är en åldersanpassad fondportfölj.
Finansiering av pensionssystemet
Sparandet växer under åren i takt med avgiftsinbetalningarna och med den "ränta" som gäller för respektive konto. I det orange kuvertet kan man följa hur inkomstpensionen och premiepensionen utvecklas från år till år.
När man börjar ta ut sin pension vänds betalningsströmmarna och den allmänna pensionen betalas ut under resten av livet. Det kan tas ut i mindre andelar per månad och pausas vid behov.
Helt och hållet som en pensionsförsäkring
Det som skiljer sparandet till allmän pension från ett vanligt banksparande är att sparandet är låst. Man kan inte ta ut sitt pensionssparande före den lägsta tillåtna åldern som idag är 63 år (2025).
Från och med år 2026 kommer den så kallade riktåldern styra vilken den tidigaste pensionsåldern är för respektive årskull. Att pensionsåldrarna höjs beror på att vi lever allt längre och pensionen ska räcka över en längre tid.
Pensionsåldrar och riktålder
Likt en försäkring omfördelas tillgångar i systemet från individer som lever kortare än genomsnittligt till dem som lever längre. Avlidna personers pensionstillgångar fördelas varje år på de överlevande i samma årskull.
Sådana pengar kallas för arvsvinster.
Åren efter att man har börjat ta ut sin pension görs den här fördelningen genom att den månadsvisa pensionen beräknas med utgångspunkt från en genomsnittlig livslängd, men betalas ut så länge man lever. Alltså blir summan av pensionsutbetalningarna till dem som lever kort tid som pensionär mindre än vad de har sparat till. De som lever längre än genomsnittligt får ut mer än de själva har sparat till.
Saldot på det egna pensionskontot består av summan av pensionsrätter (avgifter), förräntning och arvsvinster. Från kontot dras varje år en administrationsavgift.
Intjänade pensionsrättigheter och utbetalda pensioner följer den allmänna inkomstutvecklingen. Dessutom anpassas pensionerna till den ökande livslängden genom att pensionen beräknas utifrån den förväntade livslängden för varje enskild årskull.
Allmänna pensionssystemet i bilder och siffror
Balanseringsmekanismen garanterar stabilitet
För att pensionssystemet ska garanteras stabilitet oavsett ekonomisk eller demografisk utveckling har det kompletterats med en automatisk balansering. Den tar bort risken för eventuella underskott och garanterar en långsiktig finansiell stabilitet för pensionssystemet.
Balanseringen i pensionssystemet
Jämfört med det gamla ATP-systemet är dagens pensionssystem bättre konstruerat för att kunna klara av framtida samhällsekonomiska och demografiska förändringar. Som till exempel att vi i genomsnitt lever längre, vilket innebär ett ökat antal pensionärer i relation till antalet yrkesverksamma.
Det gamla ATP-systemet
AP-fonderna
AP-fonderna förvaltar kapital för den allmänna pensionen. Av pensionsavgiften på 18,5 procent går 16 procentenheter till inkomstpensionens fyra buffertfonder: Första, Andra, Tredje och Fjärde Allmänna Pensionsfonden.
Fonderna förvaltar bufferten i inkomstpensionssystemet – hit förs kapital vid överskott i systemet och härifrån tas kapital vid underskott i pensionsutbetalningarna.
Sjätte AP-fonden är också en buffertfond i inkomstpensionssystemet men är en stängd fond – inget förs till eller från fonden.
Sjunde AP-fonden skiljer sig från de andra då den förvaltar kapital i premiepensionssystemet. Sjunde AP-fondens fond Såfa är ett statligt alternativ i valet av premiepensionsfond. Den som inte gör något val i placeringen av sin premiepension får automatiskt sina pengar placerade i denna fond.
