På jakt efter orange kuvert

Många på Pensionsmyndigheten deltar i aktiviteten även en del som vanligtvis inte har kundkontakter.

Med hela 32 orter på listan behövs många medarbetare som hjälper besökarna med frågor och funderingar. Över 100 informatörer, kundservicemedarbetare, handläggare, kundvägledare med flera, hjälps åt under kuvertjakten. Även generaldirektören för Pensionsmyndigheten, Katrin Westling Palm, och socialförsäkringsministern Annika Strandhäll passade på att träffa personer som hade frågor om pension när kuvertjakten var på Stockholms centralstation förra veckan.

En av dem som i vanliga fall jobbar inom en annan del av verksamheten är Martin på vår IT-avdelning. Här kommer ett utdrag från en text som han skrev efter att ha varit med på en av orterna.

”Jag hinner precis koppla upp mig när min första kund kliver fram till mig. En person som jobbar i mediebranschen. Hen är uppenbart upprörd och frågar "Vad får jag i pension?". Vi gör en pensionsprognos och det slår mig direkt hur viktigt det är med tjänstepension. Något som personen saknar idag. (Jag får senare veta från en kollega som är mer erfaren och pensionskunnig att mediebranschen är känd för att inte vara för generösa med tjänstepension). "Hur ska jag klara mig?" är personens nästa fråga. Jag informerar om de olika delarna som pensionen består av, vikten av att jobba heltid, jobba så länge man kan och att ha tjänstepension från sin arbetsgivare. Vi kikar på effekterna av höga respektive låga fondavgifter i långa loppet med hjälp av ett av de pedagogiska verktygen på pensionsmyndighetens webbsida. Hen blir mer och mer intresserad. Frågorna haglar och efter varje svar kommer direkt en ny fråga. Det slår oss båda att pensionsfrågorna är viktiga att ta tag i tidigt redan innan pensionsåldern närmar sig. Förvånad över hur mycket jag ändå kan om pensionen och kan bidra med ser jag hur hen antecknar tills det snart inte finns mer plats att anteckna på. Personen tackar vänligt för all information och jag känner mig väldigt nöjd efter min första kund! Kuvertjakten har börjat för min del.

Jag klarar av de kommande tre, fyra kunderna i motsvarande stil. Kunderna är glada. Jag är glad. Jag hinner till och med tänka att det här går bra, det här fixar jag galant. Sedan vänder det. Vad trodde jag egentligen? Nästa kund som kommer fram är inte bara mer än väl insatt i pensionens olika delar utan har specifika frågor om avgångspension och sjukförsäkring och har frågor om vad hen bör tänka på här. Nästa kund drömmer om att bo utomlands när hen går i pension, vad ska hen tänka på? Vilka länder är mest förmånliga? Frågorna fortsätter i samma anda. Jobbskatteavdraget? Barnårsrätterna? Efterlevandeskydd? Arvsvinst? Jag är enbart intresserad av etiska fonder! Hur fördelar jag uttag av pensionen skattemässigt bäst? Kan du byta fonder åt mig? Det sjuka är att jag märker att jag går igång på detta. Jag vill kunna detta och framför allt vill jag kunna besvara frågorna. Jag rycker tag i de mer erfarna kollegorna gång på gång.

Nästa kund, får jag låna uttag för att ladda mobilen? Det får du. Personen sätter mobilen på laddning och försvinner iväg en stund. För att komma tillbaka en stund senare med en påse bullar till oss alla från caféet intill som tack. Va? Fint :-) Det är varmt, jag är törstig och jag kikar på klockan. Fem och en halv timme non stop. Puh! Behöver gå på toa.

Tillbaka. En och en halv timme kvar av passet. Folk som slutat jobbet börjar dyka upp och köerna blir allt längre. Hur mycket får jag i pension? Vad behöver jag veta om min pension? Hur ska jag klara mig? De tre vanligast frågorna under dagen. Konstaterar att trots att det finns mycket information om pensioner, så upplever många att de saknar information och kunskap som de behöver för att kunna fatta välgrundade finansiella beslut kring pensionen. Många vill ha enkel och lättbegriplig information och på samma gång kunna få detaljerad information, vilket är en svår kombination. En del kunder stannar till enbart för att få en pratstund, inte bara prata om pension, innan de försvinner vidare i vimlet av folk.

Klockan närmar sig sju på kvällen och dagens pass är slut. Så många olika ansikten och frågor om olika livshändelser och dess betydelse och påverkan på pensionen. Sammanfattningsvis har det varit väldigt nyttigt att se vilka de är vi är till för. Att få träffa dem och att det vi gör verkligen gör skillnad. De tänker annorlunda. De har inte tänkt som vi tänkt att de ska göra. På väg hem har jag sällskap med en av kollegorna som, precis som jag, inte har djupa pensionskunskaper och som säger: Det här har varit den mest givande dagen under mina tio år på Pensionsmyndigheten. Jag tror jag förstår vad hon menar. Jag har lärt mig så mycket.”